Yngsjömordet och den sista kvinnan som avrättades i Sverige

Det är en torsdag i slutet av mars 1889 i Yngsjö, en liten by söder om Åhus i Skåne. På gården Möllegården har dörrarna varit stängda hela dagen. Grannarna börjar undra.

Till slut tittar bonden Per Nilsson ner genom källarluckan. Där ligger hans fru Hanna, död. Enligt senare skildringar ska han ha utbrustit: "Här ligger hon och har slagit ihjäl sig."

Det var inte sant. Hanna hade blivit mördad, och den som mördade henne var inte en främling.

Bröllopet som ingen ville ha

Hanna Johansdotter var 22 år och dotter till Johan Olsson, en förmögen bonde i Brösarp som också var nämndeman i domstolen. I november 1888 gifte hon sig med Per Nilsson, som ägde familjegården i Yngsjö.

På gården bodde också Pers mamma, Anna Månsdotter. Hon var änka sedan Pers pappa dött av tuberkulos några år tidigare. Av hennes tre barn var Per den enda som levde.

Enligt äktenskapskontraktet skulle Anna flytta ut när Per gifte sig. Hon vägrade först. Till slut flyttade hon till sin egen mamma några kilometer bort, men hon kom tillbaka till gården varje dag.

Hanna var olycklig från början. Hon skrev till sin pappa: "Jag har kommit i ett fasligt elände. Om ni visste hur många tårar jag spillt på detta papper, jag gråter både dag och natt, så jag tror jag gråter mig till döds." Till en väninna lär hon ha sagt att hon inte vågade gå hem.

Bara fyra månader efter bröllopet var hon död.

Ett mord som skulle se ut som en olycka

Hanna hade blivit strypt och slagen i huvudet, troligen i sin säng. Efteråt klädde mördarna på henne och lade henne i källaren, så att det skulle se ut som om hon ramlat ner i källaren.

Grannarna misstänkte direkt att något var fel, för Hanna hade tydliga märken på halsen. Dagen efter bad prästen i församlingen myndigheterna att undersöka kroppen. Läkaren kom fram till att Hanna hade blivit strypt. Per och hans mamma greps.

Vem som gjorde vad har aldrig blivit helt klart. Erkännandena ändrades flera gånger. Först sa Per att han gjort det ensam. Sedan tog Anna på sig skulden. Till slut berättade de att de gjort det tillsammans.

Hemligheten i rättssalen

Rättegången hölls i flera omgångar i Kristianstad, från april 1889 till januari 1890. Varken Anna eller Per hade någon advokat som försvarade dem.

Där blev det officiellt som grannarna och pigorna redan pratade om. Mor och son hade i flera år haft ett sexuellt förhållande. På den tiden kallades det blodskam, och det var ett allvarligt brott. Enligt flera källor hade Per lovat sin mamma att aldrig ligga med sin fru.

När domaren frågade Anna om det var svartsjuka som fått henne att mörda Hanna, svarade hon enligt Kristianstadsbladet "med ett knappt hörbart: ja".

Fallet blev en stor nyhet i hela Sverige och skrevs om även i danska tidningar.

Domen

I första omgången tyckte domaren att bevisen mot Anna inte räckte. Men nämndemännen, de vanliga människor som dömde tillsammans med honom, röstade emot honom. Till slut dömdes både Anna och Per till döden. En högre domstol godkände domen, och båda bad kungen om nåd.

Per fick nåd. Hans dödsstraff ändrades till livstids fängelse. Enligt Svenskt kvinnobiografiskt lexikon var skälet att han ansågs ha varit utsatt för övergrepp av sin mamma ända sedan han var ung. Anna fick ingen nåd.

Den 7 augusti 1890

Avrättningen skedde tidigt på morgonen den 7 augusti 1890, på gården till länsfängelset i Kristianstad. Sedan 1877 fick avrättningar inte längre ske inför allmänheten, men ett sjuttiotal inbjudna vittnen var där. Hanna Johansdotters pappa och bror släpptes inte in.

Anna halshöggs med yxa. Bödeln hette Anders Gustaf Dalman, och det var hans första avrättning.

Ett foto finns från den morgonen. Det visar Anna i en vit klänning på fängelsegården, med knäppta händer, omgiven av män i uniform.

Den sista

Anna Månsdotter blev den sista kvinnan som avrättades i Sverige. Den förra hade avrättats 28 år tidigare. Senare dömdes fler kvinnor till döden, men ingen av dem avrättades.

Bödeln Dalman fortsatte. Totalt utförde han sex avrättningar. Den sista var Alfred Ander, som 1910 blev den siste som avrättades i Sverige, och den ende som dog i giljotinen.

Per Nilsson satt i fängelse på Långholmen i Stockholm i 23 år. Enligt Svensk Juristtidning var han där alltid "snäll och beskedlig". Han släpptes 1913 och dog fem år senare i tuberkulos.

Det glömda offret

Historien har blivit romaner, böcker, teater och en film från 1966 med Gunnel Lindblom som Anna. Redan 1902 skrev författaren Gustaf af Geijerstam en roman som byggde på fallet. Nästan alltid är det mamman och sonen som står i centrum.

Men på kyrkogården i Brösarp står Hannas gravsten kvar. På den står det att hon mördades av sin man och hans mamma, och att den arma kvinnans böner och tårar inte rörde dem alls.

Konstigt nog är det mördaren och inte offret som de flesta i dag minns namnet på.