Brott & mysterier1994 · 4 min läsning

Thomas Quick, seriemördaren som inte fanns

Låga gula tegelbyggnader vid en tom asfalterad gata med ett övergångsställe en mulen dag.
Säters sjukhus, 2023. Foto: AleWi, CC BY-SA 4.0 (beskuren)

Den 7 november 1980 försvann 11-årige Johan Asplund en morgon när han skulle gå till skolan i Sundsvall. Han har aldrig hittats.

21 år senare dömdes en man för mordet på honom. Mannen hette Sture Bergwall, men i rätten kallades han Thomas Quick. Det var det åttonde mordet han dömdes för.

I dag är han friad från alla åtta.

Säter

Sture Bergwall föddes 1950 i Falun. Han hade tidigare dömts för sexuella övergrepp mot pojkar och vårdats på psykiatriska sjukhus i flera omgångar. I december 1990 tog han och en medhjälpare en bankdirektörs familj som gisslan i ett rån. Den 17 april 1991 dömde Falu tingsrätt honom till sluten psykiatrisk vård, och han hamnade på Säters sjukhus i Dalarna.

Där började han terapi. Hösten 1992 kom de första erkännandena. Han berättade om mord.

Han bytte namn till Thomas Quick. Enligt honom själv kom förnamnet från en pojke som mördats i Växjö 1964, och som Bergwall påstod var hans första offer. Efternamnet var hans mammas flicknamn.

Ett trettiotal mord

Erkännandena blev fler och fler. Enligt en lista som polisen presenterade i rätten handlade det om totalt 29 mord i Sverige, Norge och Finland mellan 1964 och 1993.

Under hela den tid han erkände och dömdes medicinerades han med bensodiazepiner, lugnande och beroendeframkallande medel. Enligt den statliga Bergwallkommissionen utvecklade han "ett svårt läkemedelsberoende". Personal har berättat att han vid vallningar och rättegångar, när han sade sig ha behov, hade "i det närmaste obegränsad tillgång till medicinering".

I terapin tycks man ha arbetat utifrån tanken att bortträngda minnen kunde tas fram. Enligt kommissionen tycks psykoterapeuterna inte i tillräcklig utsträckning ha tänkt på risken för att falska minnen kunde skapas.

Gammalt svartvitt flygfoto av ett stort sjukhusområde med många byggnader omgivna av skog.
Säters sjukhus från luften 1948. Foto: Bruno Sörwing, 1948. Nordiska museet, CC BY-SA 4.0 (beskuren)

Åtta domar

Mellan 1994 och 2001 dömdes han i sex rättegångar för åtta mord:

- Charles Zelmanovits, 15 år, som försvann i Piteå 1976 - Marinus och Janny Stegehuis, ett nederländskt par som knivhöggs i sitt tält vid sjön Appojaure 1984 - Yenon Levi, 24 år, från Israel, som hittades död i Dalarna 1988 - Therese Johannessen, 9 år, som försvann i Drammen i Norge 1988 - Trine Jensen, 17 år, och Gry Storvik, 24 år, som mördades i Norge 1981 respektive 1985 - Johan Asplund, 11 år, som försvann i Sundsvall 1980

Det fanns i stort sett ingen teknisk bevisning. Domarna byggde på hans egna berättelser. I fallet Gry Storvik visade en norsk analys två månader före domen att DNA som hittats inte stämde med Bergwalls. Han dömdes ändå.

8mord dömdes han för
6rättegångar, 1994–2001
0domar står kvar

Svaren som rättades

I flera fall fick Bergwall veta av förhörsledaren eller åklagaren att hans uppgifter var fel, och han anpassade då sin berättelse. I fallet Yenon Levi sa han först att han kört 7–8 kilometer på en skogsväg som var 750 meter lång. Efter en påminnelse från förhörsledaren kortade han sträckan. När åklagaren berättade att han placerat kroppen på fel sida om vägen ändrade han sig i de följande förhören.

I fallet Therese gav han i de första förhören "helt felaktiga uppgifter" om hennes utseende och kläder, enligt kommissionen. Hans berättelse om vad han gjort med kroppen ändrades två gånger: först en grusgrop, sedan en tjärn, och när tjärnen tömts utan fynd sa han att kroppen bränts. Brända bitar som i rätten presenterades som benbitar från ett barn visade sig senare inte vara ben.

Kommissionen beskrev ett "grupptänkande" mellan förhörsledaren, åklagaren, psykoterapeuten och en rådgivande psykolog. I rätten argumenterade både åklagaren och försvaret för fällande domar.

En skogsglänta med tallar vid stranden av en stor sjö en molnig dag.
Platsen vid Appojaure där paret Stegehuis mördades 1984, fotograferad 2019. Foto: Patrik1974, 2019, CC BY-SA 4.0 (beskuren)

"Jag har inte begått något av de mord"

I december 2008 sände SVT två dokumentärer av journalisten Hannes Råstam. Där tog Bergwall tillbaka allt. "Jag har inte begått något av de mord jag är dömd för, och jag har inte heller begått något av alla de andra mord jag erkänt", sa han.

Därefter beviljades resning i fall efter fall, från 2009. Åklagarna lade ner åtalen, eftersom de inte längre kunde förutse en fällande dom, och domstolarna friade honom. Den sista friande domen vann laga kraft den 26 november 2013.

Hannes Råstam fick aldrig se slutet. Han dog i cancer den 12 januari 2012. Sex dagar senare beviljades resning i fallet Johan Asplund.

Den 19 mars 2014 beslutade förvaltningsrätten att han fick lämna Säter och vårdas i öppen vård. Den 16 april 2015 upphörde all vård.

Kommissionen

I juni 2015 kom Bergwallkommissionens rapport. "Vid vår granskning har vi iakttagit ett flertal bristfälliga ageranden som i olika grad bidrog till att Sture Bergwall blev misstänkt, åtalad och dömd", skrev kommissionen.

Utredarna och åklagaren hade enligt kommissionen i flera fall frångått objektivitetsprincipen. Tingsrätterna tycktes inte ha ställt tillräckligt höga krav på bevisningen.

Men kommissionen påpekade också att det började med att Bergwall själv berättade om morden och gick in i rollen som mördare. "Att en psykiskt sjuk person erkänner mord utgör dock inte en tillräcklig förutsättning för fällande domar", skrev den.

Alla är inte övertygade. Göran Lambertz, tidigare justitiekansler, har i boken Quickologi (2015) hävdat att Bergwall troligen är skyldig till flera av morden. Hans argument har kritiserats hårt. 2018 fick Bergwall nej till skadestånd från justitiekanslern.

Entrén till en byggnad med en skylt där det står Sundsvalls tingsrätt och ett glastak över dörrarna.
Sundsvalls tingsrätt dömde Bergwall för mordet på Johan Asplund 2001. Huvudförhandlingen hölls delvis i Stockholm. Foto: Listz3, 2024, CC0 (beskuren)

Mördarna som aldrig söktes

Enligt kommissionens ordförande Daniel Tarschys slutade man leta efter minst fem mördare. Flera av fallen är i dag preskriberade. Johan Asplund och Therese Johannessen har aldrig hittats.

Konstigt nog var det Johan Asplunds föräldrar som överklagade domen 2001, och bad att Bergwall skulle frias. Hovrätten tog inte upp överklagandet, eftersom domen inte hade gått dem emot.

Fler stories i Brott & mysterier →