Språk & ordOnsdag · 3 min läsning

Veckodagarna som är uppkallade efter gudar

Målning av guden Tor i röd tunika och pälsmantel som svingar sin hammare medan blixtar slår ner omkring honom.
Mårten Eskil Winge, Tors strid med jättarna, 1872, Nationalmuseum. Public domain (beskuren)

Varje vecka säger du namnet på en åskgud. Och på en krigsgud, på den högste av de nordiska gudarna och på hans hustru. Tisdag, onsdag, torsdag och fredag är alla uppkallade efter gudar.

Men hur hamnade gamla gudar i almanackan? Och varför heter lördag lördag?

Romarnas planetvecka

Det började i Romarriket. Där fick veckans sju dagar namn efter de sju himlakroppar man kände till: solen, månen och planeterna, som i sin tur hade namn efter romerska gudar. Det blev solens dag, månens dag, Mars dag, Merkurius dag, Jupiters dag, Venus dag och Saturnus dag.

Spåren syns än i dag i de romanska språken. På franska heter tisdag mardi, efter Mars, och onsdag mercredi, efter Merkurius.

De germanska folken bytte gudar

De germanska folken tog över romarnas vecka. Solens och månens dagar översatte de rakt av. Men de romerska gudarna bytte de ut mot sina egna, som de ansåg motsvarade dem:

- Mars, krigsguden, blev Tyr. - Merkurius blev Oden. - Jupiter, som rådde över åskan, blev Tor. - Venus blev Frigg.

När det hände vet man inte säkert. Från tiden före kristnandet finns i Norden bara korta runinskrifter, och veckodagsnamnen syns inte i dem. Enligt Svenska Akademiens ordbok, SAOB, är åtminstone fredag och söndag lånord söderifrån.

Teckning av en gammal man med långt skägg och kappa som pratar med en ung man, med hästar och berg i bakgrunden.
Oden som en vandrande främling i en illustration från 1909. Onsdag är Odens dag. John Charles Dollman, 1909. Public domain (beskuren)

Dag för dag

**Måndag** är månens dag. På fornsvenska hette den manadagher.

**Tisdag** är Tyrs dag. Tyr var en krigsgud, och på fornsvenska hette dagen tisdagher. Det är en översättning av det latinska namnet för Mars dag.

**Onsdag** är Odens dag. På fornsvenska hette den odhinsdagher. Enligt etymologen Elof Hellquist försvann en obetonad stavelse i mitten av ordet, så att det blev onsdag redan på fornsvenska. Formen odensdag försvann ur skriften först under 1700-talet, och enstaka belägg finns ännu på 1800-talet.

**Torsdag** är Tors dag, efter åskguden med hammaren. På fornsvenska kallades Kristi himmelsfärdsdag för helghe thorsdagher, helig torsdag.

**Fredag** är Friggs dag, enligt både SAOB och Hellquist. Frigg var Odens hustru. Fredag kopplas ofta till Freja, men ordböckerna härleder namnet från Frigg. De två gudinnorna blandas ofta ihop. Ordet bildades söderut efter den västgermanska formen av Friggs namn, alltså den som fanns i bland annat forntyska och fornengelska, och kom till Norden som ett lånord.

**Söndag** är solens dag. Även det ordet lånades in söderifrån, från fornsaxiskan eller fornengelskan.

Svartvit illustration av en kvinna med hjälm som sitter vid en spinnrock medan moln virvlar runt henne.
Frigg vid sin spinnrock, i en illustration från 1909. Fredag är Friggs dag, inte Frejas. John Charles Dollman, 1909. Public domain (beskuren)

Lördag, dagen då man badade

Lördag passar inte in i mönstret. Den är inte uppkallad efter någon gud eller himlakropp.

På fornsvenska hette den löghardagher. Första delen kommer av ordet lögh, som betydde bad eller vatten att tvätta sig i. Lördag betyder alltså ungefär baddag. Det handlar om att tvätta sig själv, inte om att tvätta kläder.

Enligt SAOB förklaras namnet av bruket att bada eller tvätta sig ordentligt på lördagarna. Hellquist skriver att man särskilt tvättade håret med lut, ett tvättmedel som kokades av aska och vatten. Han skriver också att lördag är det enda svenska veckodagsnamnet som saknar motsvarighet utanför Norden. De andra är översättningar av latinska namn. Danskan, norskan och isländskan har samma ord, och finskans lauantai är lånat från nordiskan.

Verbet löga, bada, har nästan försvunnit ur svenskan, men har levt kvar i dialekter.

Gammalt svartvitt foto av en liten timrad badstuga med snett tak i en backe med träd.
En gammal badstuga i Östmark i Värmland. Lördag hette på fornsvenska löghardagher, ungefär baddag. Foto: Nils Keyland, Nordiska museet. Public domain (beskuren)
4veckodagar är uppkallade efter gudar
2efter solen och månen
1efter ett bad

Engelskan valde annorlunda

Engelskan har samma gudar som svenskan. Wednesday är Wodens dag, alltså Odens, och Thursday är Tors dag. På fornengelska hette guden Þunor. Men på lördagen valde engelskan en annan väg. Saturday behöll den romerska guden Saturnus.

Svenskan bytte alltså ut Saturnus mot ett bad.

Islänningarna tog bort gudarna

På Island gick man åt andra hållet. I början av 1100-talet förbjöd biskopen Jón Ögmundsson, enligt traditionen, att dagarna fick namn efter hedniska gudar. I stället fick de nya namn, två av dem bara nummer. Tisdag blev þriðjudagur, tredje dagen. Onsdag blev miðvikudagur, mitt i veckan. Torsdag blev fimmtudagur, femte dagen. Och fredag blev föstudagur, fastedagen.

Konstigt nog är det just på Island, där de gamla berättelserna om Oden och Tor skrevs ner, som gudarna försvann ur veckodagarna. I Sverige säger vi deras namn varje vecka.

Fler stories i Språk & ord →