Därför heter Malmö Malmö, fast det inte är en ö

Malmö är Sveriges tredje största stad. Men namnet lurar de flesta. Malmö ligger inte på en ö, och har aldrig gjort det.
Grushögen
Namnet är mycket gammalt. Enligt Isof, Institutet för språk och folkminnen, finns det i skrift redan i mitten av 1100-talet, i formen Malmøi. Malmö stad daterar det till omkring 1170, då ärkebiskop Eskil i Lund skänkte jord i byn.
Namnet består av två delar. Den första, malm, är ett gammalt dialektord för sand, grus eller sandig mark. Det är samma ord som i malm för metall, och samma ord som i Norrmalm och Södermalm i Stockholm. Språkforskaren Elof Hellquist skrev 1922 att ordet från början betydde ungefär "det sönderkrossade".
Den andra delen är hög, som i en kulle eller gravhög. Malmö betyder alltså ungefär grushögen. Hellquist tolkade det som en plural, sandhögarna.
Vilka högar det handlade om vet ingen säkert. Enligt Isof kan det i dag inte pekas ut, men kanske syftar namnet på den flacka höjden där byn Övre Malmö låg, en bit in från kusten.

Ett ö som inte är en ö
Hur blev hög till ö? Redan i den äldsta formen, Malmøi, är högen nedslipad. Men i medeltida texter skrivs namnet ofta Malmøghe och Malmøyghe, där hög fortfarande syns. Som obetonad ändelse slipades ordet ner, och det blev Malmø på danska och Malmö på svenska.
Det är inte ovanligt. Enligt Isof har hög "ofta kraftigt omformats" när det står sist i ortnamn. I skånska namn som Oxie och Flädie har det blivit -ie, och i andra namn har det till och med blivit -sjö.
Det finns faktiskt ett annat Malmö, i Loftahammar i Småland. Det är verkligen en ö. Där betyder namnet ungefär sand- eller grusön, alltså malm och ö. Men i stadens namn är ö:et en gammal hög.
Armbågen
De tyska köpmännen som kom till Malmö under medeltiden hade ett helt eget namn på staden. De kallade den Ellenbogen eller Elbogen, armbågen.
Enligt Malmö stad syftar namnet på kustens böjda form utanför staden. Ortnamnsforskaren Ingemar Ingers har hittat det i skrift redan 1329. Namnet användes länge, och på de berömda stadsbilderna av Georg Braun från slutet av 1500-talet står det fortfarande Elbogen över staden.

Danmarks andra stad
Malmö nämns som stad första gången 1275, i ett avtal om tullfrihet med Köpenhamn. Staden växte på sillen. Varje höst, från mitten av augusti till slutet av september, fiskades enorma mängder sill i Öresund, och köpmän från hela Östersjön kom till marknaderna i Skåne.
I flera hundra år var Malmö en dansk stad, och enligt Malmö stad var den Danmarks andra stad. 1437 fick den sitt stadsvapen, ett griphuvud, av kung Erik av Pommern. Enligt Malmö stad är det Sveriges äldsta stadsvapen.
På 1430-talet började Erik av Pommern också bygga ett slott vid stranden. Det byggdes om av Kristian III mellan 1537 och 1542, och det är delar av det slottet som står kvar i dag, Malmöhus.

Fången på slottet
En av slottets mest kända fångar var skotsk. James Hepburn, earl av Bothwell, var gift med Maria Stuart, drottningen av Skottland. Efter att han flytt från Skottland greps han i Norge 1567 och blev dansk statsfånge. Enligt Malmö stad satt han fängslad på Malmöhus fram till 1573.

Malmö blev också ett centrum för reformationen i Danmark. Den 29 maj 1527 höll Claus Mortensen, som var född i staden, vad som enligt Malmö stad troligen var den första evangeliska predikan i det som senare skulle bli Sverige.

Svensk 1658
Den 26 februari 1658 slöts freden i Roskilde, och Skåne blev svenskt. Några dagar senare marscherade svenska trupper in i Malmö. Staden gick från att vara Danmarks andra stad till att bli en provinsstad i utkanten av Sverige.
Konstigt nog finns det ett Malmö som verkligen är en ö. Men det ligger i Småland. I stadens namn är ö:et bara det som blev kvar av ordet hög.


