Historia1716 · 4 min läsning

Ulrika Eleonora Stålhammar, adelsdamen som blev soldat och gifte sig med en kvinna

Gammal färglitografi av soldater i blå uniformer och tricorner som står vid kanoner under en fana, med tält i bakgrunden.
Emil Åberg, Karolinernas läger. Litografi, public domain (beskuren)

En dag i mars 1713 stannade en ung kvinna i skogen nära Nässjö i Småland. Där bytte hon om till manskläder som hon själv hade sytt av en gammal uniformsrock som hennes far hade gett henne många år tidigare.

Hon hette Ulrika Eleonora Stålhammar. När hon kom ut ur skogen kallade hon sig Wilhelm Edstedt.

Fattig adelsdam

Ulrika Eleonora föddes troligen i slutet av 1680-talet i Svenarum i Småland, som ett av åtta syskon. Fadern var överstelöjtnant och familjen lågadlig.

När fadern dog 1711 var ekonomin enligt Svenskt biografiskt lexikon "på ruinens brant". Barnen stod utblottade med fordringsägare efter sig. Ulrika såg sina systrar gifta sig, men det lockade inte henne.

Hon hade alltid tyckt om att jaga, och hon red och sköt bra. Senare berättade hon i rätten att folk hade sagt till henne att det var synd att hon inte hade blivit "manfolk", för då hade hon kunnat göra "någon större lycka i världen".

Wilhelm Edstedt

Hon fick ett pass av prästen för att söka arbete i Stockholm. Men det var som man hon reste dit. Hon försökte ta värvning, men lyckades inte. I stället blev hon betjänt i flera förnäma hushåll.

I oktober 1715 fick hon till slut tjänst vid artilleriet i Kalmar, som hantlangare. Det innebar att hon bar fram ammunition. Hon skrevs in i rullan, men hon blev "aldrig wisiterad", alltså aldrig undersökt, berättade hon senare.

Gammalt kopparstick av en stad vid havet med slott, kyrktorn och många segelfartyg framför.
Kalmar omkring år 1700, på ett kopparstick ur Suecia antiqua. Här tjänade Ulrika Eleonora vid artilleriet i elva år. Erik Dahlbergh, Suecia antiqua et hodierna. Public domain (beskuren)

Bröllopet

I Kalmar träffade hon pigan Maria Löhnman. Efter en dröm skrev Ulrika ett kärleksbrev till Maria. Hon ville, sa hon senare, "leva och dö" med henne. Först var Maria inte intresserad, men med tiden kom de varandra nära.

Den 15 april 1716 vigdes de i Kalmar slottsförsamling. I prästens intyg står att Wilhelm Edstedt hade vigts med "pigan ärliga och gudfruktiga Maria Persdotter Lönman".

Ungefär två veckor efter bröllopet berättade Ulrika för Maria att hon inte var "någon rätt man". Året efter fick Maria veta hela sanningen. Hon stannade ändå.

När rätten frågade varför hon inte hade angett Ulrika svarade Maria att hon aldrig hade tänkt göra det, och inte heller kunde, för "den kära och ljuvliga sammanlevnad" som de hade. Hon älskade henne "så högt som någonsin tillförne", ja mer än om hon hade varit en riktig man "med mycket guld och silver".

Interiör av en liten kyrka med ett förgyllt altare, målade väggar och ljus som brinner vid altarringen.
Slottskyrkan i Kalmar slott. Ulrika Eleonora och Maria vigdes i Kalmar slottsförsamling 1716. Foto: Jopparn, 2015, CC BY-SA 4.0 (beskuren)

Tio år som man och hustru

I tio år levde de tillsammans som ett gift par. Ingen i omgivningen verkar ha anat något. En kvinna som de hyrde rum hos i ett år sa i rätten att hon aldrig hade misstänkt något, "emedan hon uti det förhölt sig som en karl".

När Ulrika fick avsked från artilleriet 1726 fick hon gott betyg av sin kapten. Wilhelm Edstedt hade varit "nychter, flitig, hörsam och gudfruchtig".

1713blev hon Wilhelm Edstedt
10 årlevde hon och Maria som gifta
1 månadblev straffet

Hon avslöjade sig själv

Ingen avslöjade henne. Det var hon själv som ville återgå till att leva som kvinna. Sommaren 1728 bytte hon tillbaka till kvinnokläder. Med hjälp av en släkting skrev hon till kungen och bad om fri lejd, alltså löfte om att inte gripas, och hon fick det.

Sedan blev det rättegång i Kalmar i februari 1729. Barnmorskor undersökte Ulrika och konstaterade att hon var "såsom ett qwinfolck bör wara".

Rätten konstaterade att det inte stod något uttryckligt om ett sådant brott, varken i Guds lag eller i Sveriges lag. Fallet skickades vidare till Göta hovrätt. Där hänvisade man till Bibelns förbud för kvinnor att bära mäns kläder, i femte Mosebok, och kallade brottet en "könswilla" som i princip var "döden werdt".

Ett milt straff

Men hovrätten föreslog att hon skulle få behålla livet. Hon hade varit fattig, hon hade fina intyg från armén och prästen, och rätten fann inget som tydde på att de haft sex. Hovrätten noterade också att hon gjort det av "kärlek och wänskap" till Maria.

Det slutliga beslutet kom i februari 1730. Ulrika dömdes till en månads fängelse, en söndags kyrkoplikt, där hon fick stå och bekänna inför församlingen, och att hålla sig borta från socknen där bröllopet hållits. Maria dömdes till åtta dagars fängelse.

Enligt Svenskt biografiskt lexikon är fallet unikt, bland annat för att det "renderade ett så relativt milt straff". En annan kvinna som klätt sig som man och gift sig med en kvinna, Lisbetha Olsdotter, hade halshuggits 1679, även om hon också dömdes för andra brott.

Efteråt

Ulrika levde sina sista år hos en släkting på gården Björnskog i Hultsjö i Småland. Hon dog där den 16 februari 1733. Maria blev hushållerska hos Ulrikas släkting Sofia Drake och dog 1761. Om de träffades igen vet vi inte.

Konstigt nog var det inte någon annan som avslöjade Wilhelm Edstedt. Efter tio år som soldat och äkta man var det hon själv som berättade sanningen.

Fler stories i Historia →