Historia1663 · 3 min läsning

Uppsala universitet dissekerade avrättade brottslingar inför betalande publik

Vy rakt upp från golvet i en åttakantig sal med branta, åttakantiga läktare i trä, pelare och en kupol med fönster. Besökare lutar sig över räckena.
Anatomiska teatern i Gustavianum 2024. Foto: ArildV, Wikimedia Commons. CC BY-SA 4.0

Högst upp i Gustavianum i Uppsala finns en åttakantig sal med branta läktare. Den byggdes på 1660-talet för att döda människor skulle skäras upp och dissekeras inför publik. Enligt Uppsala universitet bestod publiken av kollegor, studenter och en betalande allmänhet. Kropparna var främst avrättade brottslingar.

Rudbeck

Mannen bakom teatern var Olof Rudbeck, född 1630. Som ung student undersökte han djur, som hundar och katter. Han studerade särskilt lymfkärlen, kroppens system av tunna kärl för vätska. Enligt Svenskt biografiskt lexikon visade han dem för drottning Kristina vid en anatomisk demonstration på Uppsala slott i april 1652. Enligt Läkartidningen var det en hund som dissekerades.

Oljemålning av en äldre man med långt grått hår, i mörk rock med vit halsduk, mot mörk bakgrund.
Olof Rudbeck d.ä., målad 1696. Martin Meytens d.ä., Uppsala universitets konstsamlingar. Foto: Gotogo, CC0

Rudbeck publicerade sina fynd 1653. Det var bara någon månad efter att dansken Thomas Bartholin hade publicerat i stort sett samma upptäckter, enligt lexikonet.

Rudbeck studerade sedan i Leiden i Nederländerna. Där fanns en anatomisk teater där döda människor dissekerades inför publik. Den blev en av förebilderna.

Gammal gravyr av en rund sal med läktare i trä runt ett bord i mitten. Skelett av människor och djur står uppställda och åskådare går omkring.
Den anatomiska teatern i Leiden 1610. Den var en av förebilderna för teatern i Uppsala. Willem Swanenburg efter Jan Cornelisz van 't Woudt. Public domain

Teatern på taket

1662–63 byggdes teatern under Rudbecks ledning, i vindsvåningen på universitetshuset Gustavianum. Den blev en amfiteater med ståplats för omkring 200 personer, och ovanpå kom en kupol. Enligt Svenskt biografiskt lexikon väckte Rudbecks byggprojekt, bland dem teatern, "stark ovilja" bland kollegorna i universitetets ledning, konsistoriet.

Kolorerad fasadritning av en stor byggnad i tre våningar med rosa tak och en kupol i mitten, krönt av en blå jordglob och en stjärna.
Gustavianum med teaterns kupol, ritad av Anders Spole omkring 1690. Anders Spole, Suecia antiqua, Kungliga biblioteket. Public domain (CC0)

Salen var stor för staden. Enligt SVT bodde det drygt 2 000 personer i Uppsala i mitten av 1600-talet, och på universitetet fanns runt 25 läkarstudenter.

Biljett till ett lik

Dissektionerna var inte bara till för studenterna. Enligt UNT skrev Rudbeck ett inbjudningsprogram, och det såldes biljetter för "betydande summor". Enligt SVT kunde även allmänheten köpa biljetter. Hur mycket en biljett kostade har vi inte hittat.

1670 såg den tyske hertigen Albrecht av Sachsen-Gotha en dissektion i teatern, enligt UNT.

Mörk oljemålning av en grupp män i svarta kläder och vita krås som lutar sig fram mot en död kropp på ett bord, där en man med hatt visar musklerna i kroppens arm.
Rembrandts Doktor Tulps anatomilektion från 1632 skildrar en dissektion i Amsterdam. Kroppen var en avrättad brottsling. Rembrandt van Rijn, Mauritshuis, Haag. Public domain

De avrättade

Enligt Gustavianums egen utställningstext var det främst avrättade brottslingar som dissekerades. Under 1700-talet utökades rätten till kroppar i Sverige. 1747 tilläts brottslingar som tagit livet av sig, och 1756 lades kroppar från sjukhus och fattighus till, enligt en masteruppsats vid Uppsala universitet. Mot slutet av 1700-talet fick Uppsala även använda bland annat tiggare som hade dött på gatan.

Enligt forskare som idéhistorikern Karin Johannisson kunde dissektionen ses som en förlängning av dödsstraffet. Men synen var inte entydig. Den som hade dissekerats ansågs ha sonat sitt brott och fick begravas i vigd jord, men på en särskild plats i utkanten av kyrkogården och utan kyrkklockor.

Bara ett tiotal

Teatern användes inte som det var tänkt. Det var svårt att få tillstånd till kroppar, och under 1600-talet gavs det bara i enstaka fall. Enligt Gustavianum finns mellan 1663 och 1766 bara ett tiotal dissektioner som man känner till med säkerhet. Annars användes salen främst för föreläsningar.

Gråtonad tuschteckning i två delar. Överst en stor byggnad med kupol och människor på en plats framför. Nederst samma byggnad sedd från sidan, med domkyrkans tornspiror bakom.
Gustavianum på en teckning daterad 1696. Bokstaven b på kupolen förklaras i rubriken som ”Collegium Anathomicum”, den anatomiska teatern. Johan Litheim, Suecia antiqua, Kungliga biblioteket. Public domain (CC0)

Under senare delen av 1700-talet tog universitetsbiblioteket över salen. Under 1800-talet revs inredningen, och salen blev ett zoologiskt museum.

Byggd igen

På 1950-talet rekonstruerades teatern efter en bild i Rudbecks bok Atlantica och en avskrift av ett brev han skrev 1685. Den invigdes igen 1955. Gustavianum är i dag Uppsala universitets museum. 2019–2024 var det stängt för renovering, och teatern fick en ny kupol av koppar.

Ljus byggnad i tre våningar med en grön kopparkupol mitt på taket, och två höga kyrktorn bakom.
Gustavianum med den nya kopparkupolen 2025. Bakom syns Uppsala domkyrka. Foto: ArildV, Wikimedia Commons. CC BY-SA 4.0

Konstigt nog byggde universitetet en teater för omkring 200 åskådare, men på drygt hundra år finns bara ett tiotal säkert kända dissektioner.

Fler stories i Historia →