Tidelagsprocesserna, när Sverige avrättade fler för tidelag än för trolldom

Den 18 mars 1778 fördes en 20-årig dräng ut till avrättningsplatsen Bråsta backe utanför Sala. Han hette Pär Mattsson Sandström. Han halshöggs, och kroppen brändes på bål.
Han var dömd för tidelag, alltså sex med djur. Och han var inte den förste. Han räknas som den siste i en lång rad.
Ett av de värsta brotten
I 1600- och 1700-talets Sverige var tidelag ett av de allvarligaste brott som fanns. Det sågs inte bara som ett brott mot lagen, utan som en synd som kunde dra Guds vrede över hela landet.
Redan de medeltida lagarna föreskrev döden. Den dömde skulle begravas levande tillsammans med djuret. Under 1500-talet ersattes det ofta med att den dömde brändes på bål, och under 1600-talet blev det praxis att den dömde halshöggs innan kroppen brändes.
I 1734 års lag stod det så här: den som hade tidelag med fä eller andra djur "skal halshuggas, och i båle brännas, warde ock samma diur tillika dödadt och brändt". Även djuret skulle alltså dödas. I de kända fallen handlade det ofta om kor, till exempel en av familjens kor eller en ung kviga.

Fler än för trolldom
Historikern Jonas Liliequist har gått igenom de svenska tidelagsmålen. Hans undersökning bygger på 1 510 rättegångar mellan 1635 och 1754. Uppskattningsvis avrättades 600 till 700 personer.
"More individuals have been executed for bestiality in Sweden than for witchcraft", skriver han. Fler avrättades alltså för tidelag än för trolldom. Antalet rättegångar ökade kraftigt under första halvan av 1700-talet, och enligt Liliequist tycks de svenska processerna ha haft få eller inga motsvarigheter i Europa. Målen var särskilt vanliga i norra och mellersta Sverige.
Unga män och tonåringar
De flesta som anklagades var unga drängar. Men bland de avrättade fanns många tonåringar. "De flesta var runt 16–17 år, och en och annan äldre man fanns också med", sa Liliequist i Sveriges Radio 2010.
Liliequist kopplar det delvis till att det i Sverige ofta var pojkar som vallade djuren. Han pekar också på hur tron på synden och rädslan för Guds straff präglade både myndigheterna och vanligt folk. Omkring en femtedel av målen var självangivelser, där den anklagade själv berättade om sin synd. "En av anledningarna till att människor sa att de begått tidelag var att de hade oerhört dåligt samvete och var rädd att hamna i helvetet", sa Liliequist.
Brottet drabbade också familjer i städerna. 1668 halshöggs Erik Nilsson i Stockholm för tidelag med en av familjens kor, sedan hans dotter avslöjat honom. Han var 76 år, långt ifrån den typiske unge drängen. Han var gift med Malin Matsdotter, som åtta år senare brändes levande som häxa.
Gustav III satte stopp
Den 1 november 1778 bestämde Gustav III att ingen dödsdom fick verkställas innan han själv hade godkänt den. Efter det avrättades ingen mer för tidelag. Pär Mattsson Sandström från Sala räknas som den siste. Domstolarna fortsatte att döma till döden, men kungen benådade de dömda, oftast till spöstraff och fästningsarbete.
Formellt fanns dödsstraffet kvar i lagen till 1864. Tidelag avkriminaliserades 1944. Sedan 2014 är det åter förbjudet, nu i djurskyddslagen.
Konstigt nog avrättade Sverige fler människor för tidelag än för trolldom, men det är häxprocesserna som alla minns.


