Rånet mot Nationalmuseum, när en Rembrandt försvann med båt

Det är fredagen den 22 december 2000, några minuter före fem på eftermiddagen. Nationalmuseum i Stockholm ska snart stänga för dagen. Det är två dagar kvar till julafton.
En man går in i entrén och riktar en kulsprutepistol mot vakten. Två andra män, som redan är inne i museet, drar pistoler och tar sig upp till salarna. Några minuter senare är tre målningar borta: ett självporträtt av Rembrandt och två tavlor av Renoir.
Ingen skadades. Men det skulle ta nästan fem år att få tillbaka allt.
Några minuter före stängning
Vakterna var obeväpnade. Medan en av rånarna höll vakterna och besökarna i entrén under hot, slet de andra två ner tavlorna från väggarna. Enligt Ny Teknik tvingades personal och besökare ner på golvet.
Hela rånet tog bara några minuter.
Museets tillförordnade chef Torsten Gunnarsson sa till nyhetsbyrån AP samma kväll: "We've never had a similar robbery with weapons … It's never happened in Sweden as far as I know." Ett väpnat rån av det slaget hade aldrig hänt i Sverige, så vitt han visste.
Tavlorna
Den mest värdefulla var Rembrandts självporträtt från 1630. Rembrandt var 24 år när han målade det. Det är litet, bara 15,5 gånger 12 centimeter, och målat med olja på en kopparplåt.
De två andra var Renoirs Konversation och Ung parisiska, båda från 1870-talet. Konversation kallades i en del medier Samtal med trädgårdsmästaren, men museets egen titel är Konversation. Mannen på bilden är målaren Frédéric Cordey.
Hur mycket tavlorna var värda skiljer sig mellan källorna. Åklagaren värderade dem till sammanlagt omkring 370 miljoner kronor, varav Rembrandten ensam till 290 miljoner. Ingen av dem var försäkrad, enligt BBC.

Brinnande bilar och spik på gatan
Rånarna hade förberett sig noga. Ungefär samtidigt som larmet gick fick polisen samtal om två brinnande bilar utanför Grand Hôtel och Hotel Strand, bara en bit från museet. Bilarna tros ha satts i brand för att avleda polisen.
Rånarna kastade också spik på gatan framför museet, så att polisbilarna inte skulle kunna följa efter.
Sedan sprang de ner till kajen vid museet. Där väntade en motorbåt. Den försvann ut i vattnet, och några timmar senare hittades den övergiven vid Hammarbyslussen på Södermalm.

Tio miljoner per tavla
Enligt Ny Teknik hade båten köpts några dagar tidigare för 20 000 kronor kontant, av en man som uppgav falskt namn. Men han hade lämnat ett riktigt mobilnummer, och det blev ett viktigt spår för polisen.
Snart kom ett krav på lösen. Via en advokat framfördes att "prislappen" för att lämna tillbaka tavlorna var tio miljoner kronor per tavla. Det framgår av Advokatsamfundets beslut i ett disciplinärende mot advokaten. Museet ville inte betala. "We won't pay any money. We don't have any money", hade Torsten Gunnarsson redan sagt.
Advokaten friades i domstol men fick en varning av Advokatsamfundet.
Under 2001 åtalades tretton personer. Enligt SVT dömdes till slut tio av dem till fängelse. Mannen som pekades ut som huvudman dömdes till åtta års fängelse, trots att han nekade.
En tavla i en väska
Den första tavlan dök upp i april 2001. Enligt polisen hittades Renoirs Konversation i en väska, vid ett tillslag i en utredning om narkotika.
"We weren't looking for the painting so it was a bonus when we found it", sa Stockholmspolisens presstalesman Kurt Hansson till BBC.
SVT har senare uppgett att en tipsare hjälpte polisen genom att spela intresserad köpare. Men de två andra tavlorna var fortfarande borta.
Fällan i Köpenhamn
År 2005 dök Ung parisiska upp i Los Angeles. Enligt LA Times hittades den av en FBI-enhet som utredde ett kriminellt nätverk. Den hade en liten repa i fernissan, men var annars hel.
Samma år började FBI och svensk och dansk polis planera en fälla för Rembrandten. FBI-agenten Robert Wittman låtsades vara en expert som skulle granska tavlan åt en köpare.
Den 15 september 2005 möttes de på ett hotell i Köpenhamn. Säljarna visade upp Rembrandten, och dansk polis slog till. Fyra män som bodde i Sverige greps.
Wittman har berättat att han frågade en av säljarna om de någon gång hade tagit ut tavlan ur ramen. Svaret blev: "of course not, it's a Rembrandt." Enligt BBC var tavlan oskadd och satt kvar i sin ursprungliga ram.
Priset de begärde var en bråkdel av värdet. Uppgifterna går isär: enligt den danska domstolen 200 000 dollar, enligt FBI en halv miljon.

Hemma igen
Rembrandten kom tillbaka till Stockholm sent på kvällen den 21 september 2005. Dagen efter öppnade museet en utställning om holländsk guldålder. "The timing is unbelievable", sa Torsten Gunnarsson.
I dag finns alla tre tillbaka i Nationalmuseums samling, och Rembrandten hänger i museets utställning.
Rånarna hade tagit tre av museets mest kända målningar. Men tavlor som alla vet är stulna går nästan inte att sälja. "No collector wants to buy something that you can't show", sa konsthistorikern Thomas Hall, professor vid Stockholms universitet, direkt efter rånet. Konstigt nog var det just det som gjorde att rånarna satt fast med en Rembrandt i nästan fem år.


