Säpo-mannen som spionerade och rymde till Sovjet

Natten mellan den 5 och 6 oktober 1987, i en lägenhet i Rinkeby i Stockholm. En av Sveriges mest bevakade fångar har fått permission för att sova över hos sin fru.

Strax efter klockan ett lämnar frun lägenheten, i peruk. En halvtimme senare går mannen ut genom en bakdörr, i träningskläder.

När vakten kommer tillbaka vid lunchtid dagen efter är lägenheten tom. Stig Bergling, dömd till livstid för spioneri, är borta.

Polisen som jagade spioner

Stig Bergling föddes i Stockholm 1937 och blev polis 1958. År 1969 började han på Säpo, i den grupp som skulle avslöja sovjetiska spioner i Sverige.

Han var också reservofficer i kustartilleriet och hade tjänstgjort i FN-förband utomlands. 1971 tog han tjänstledigt för att arbeta på försvarsstabens säkerhetsavdelning. Där kopierade han en pärm med hemliga dokument, bland annat en lista över Sveriges försvarsanläggningar och kustartilleriets fort. Kopiorna lade han i ett bankfack. Enligt hans egen förklaring i ett senare förhör gjorde han det "för en regnig dag".

Thorsten Cars, som var ordförande i domstolen när Bergling dömdes, har beskrivit det så här för tidningen NJ: "Den kvitterar Bergling ut ur säkerhetsskåpet och ställer sig sedan i korridoren och kopierar upp de hemligaste handlingarna i hela kungariket medan kollegor går förbi och småpratar med honom."

Spionen som jagade sig själv

År 1973 tog Bergling kontakt med den sovjetiska militära underrättelsetjänsten i Beirut i Libanon. Han sålde det han hade kopierat.

Sedan gick han tillbaka till sitt jobb på Säpo, där han skulle jaga sovjetiska spioner. Åklagaren beskrev det senare som att Bergling "satt som spindeln i nätet och jagade sig själv".

Han reste i hemlighet till Östberlin för att träffa sina kontakter. Han hade falskt pass, särskilt papper för att skriva osynlig skrift, och en radio som han tog emot meddelanden med. Enligt honom själv fick han betalt omkring 68 000 kronor totalt. Varför gjorde han det? Thorsten Cars har en bestämd uppfattning: "Stig Bergling var en playboy som tyckte om att ha en extravagant livsstil med damer."

Gripen i Israel

Den 12 mars 1979 greps Bergling av israelisk säkerhetspolis på flygplatsen i Tel Aviv. Varför Israel grep honom är inte helt klart. Enligt en uppgift hade Säpo tipsat israelerna. Enligt hans egen berättelse greps han för guldsmuggling och erkände då spioneriet.

Han lämnades över till Sverige. Den 7 december 1979 dömdes han till livstids fängelse för grovt spioneri. I domen stod det: "De skador som Bergling till följd av din brottsliga verksamhet orsakat det svenska totalförsvaret är enorma."

Regeringen beslutade 1980 om särskilda regler för honom i fängelset. Hans brev kontrollerades av Säpo, och besök kunde förbjudas.

Enligt en statlig utredning från 2002 var han då den ende som dömts till livstid för något annat brott än mord sedan brottsbalken infördes.

Flykten

Bergling satt först i isolering på Kumla i över tre år. I fängelset gifte han sig med Elisabeth Sjögren, en barndomsvän. Från 1985 fick han 15 bevakade eller beledsagade permissioner. I augusti 1987 hade regeringen sagt nej till hans begäran om nåd.

Den 5 oktober 1987 började en ny permission. Bergling, hans fru och vakten åt middag på Stallmästaregården. Sedan fick paret sova ensamma i hennes lägenhet i Rinkeby.

Enligt riksdagens protokoll försvann de "någon gång mellan kl. 22.00 den 5 oktober och kl. 12.30 den 6 oktober". En hyrbil utanför porten var ett lockbete. Paret tog sig med färja till Åland och vidare till Helsingfors, och därifrån in i Sovjetunionen.

Larmet gick ut i hela landet först klockan 22.14 den 6 oktober. "Det tar ytterligare tio timmar efter det att flykten upptäcks innan rikslarm går ut", sa statsminister Ingvar Carlsson i riksdagen. Han kallade det något som "över huvud taget inte skall få hända i ett samhälle som det svenska". Justitiekanslern ansåg att det var helt oacceptabelt att Bergling lämnats utan uppsikt. Justitieministern Sten Wickbom avgick, liksom chefen för kriminalvården.

Sju år utomlands

Bergling levde i Moskva under det falska namnet Ivar Straus, och en tid i Budapest. Från 1990 bodde paret i Libanon, där han enligt flera uppgifter blev rådgivare åt en lokal politisk ledare.

Under åren utomlands använde han flera falska namn. I Libanon kallade han sig enligt uppgifter Ronald Abi.

Den 3 augusti 1994 kom han frivilligt tillbaka till Sverige. Båda var sjuka. Han hade Parkinsons sjukdom och hans fru cancer. Hon dog några år senare. Han släpptes ur fängelset 1997, bytte senare namn och dog 2015, 77 år gammal.

Han var inte den första spionen som drabbade Säpo. Bara 16 år tidigare hade översten Stig Wennerström avslöjats. Konstigt nog var Bergling under flera år samtidigt både spionen och en av dem som skulle jaga honom.