Språk & ord1682 · 3 min läsning

Soldatnamnen, därför heter så många svenskar Sköld, Svärd och Rask

Svartvitt foto från 1863 av soldater som ligger och knäböjer med gevär på en stor öppen hed, med rader av vita tält och skog i bakgrunden.
Skjutövningar på Malma hed, Södermanlands regemente, 1863. Okänd fotograf, CC0 (beskuren)

Över 5 000 svenskar heter Sköld. Ungefär lika många heter Svärd. Nästan 2 000 heter Rask, och lika många heter Modig.

Många av namnen började som namn på soldater. Men namnet tillhörde inte alltid mannen.

Bönderna höll soldaterna

1682 beslutade riksdagen om indelningsverket, och det infördes under 1680- och 1690-talen. Böndernas gårdar delades in i rotar, oftast två till fyra gårdar. Varje rote skulle hålla en soldat. Han fick lön, och på många håll ett soldattorp med en bit mark.

Systemet fanns kvar i över 200 år. Enligt Börje Furtenbach hade de 28 gamla indelta regementena omkring 24 000 man samtidigt, och totalt har uppskattningsvis 360 000 män tjänat som indelta soldater och ryttare. Först med 1901 års härordning, då värnplikten blev grunden för armén, slutade man rekrytera nya.

Blyertsteckning av ett litet torp med stående panel och sadeltak och buskar framför, med handskriven text vid sidan.
Soldattorpet för rote nummer 50 i Rasbo kompani, Upplands regemente, tecknat av Ferdinand Boberg. Ferdinand Boberg, 1923. Nordiska museet. Public domain (beskuren)

Ett namn för att hålla isär dem

Problemet var att så många hette samma sak. Vanligt folk hade inga ärftliga efternamn, utan hette Andersson, Johansson och Nilsson efter sin pappa.

Därför fick soldaterna ett soldatnamn. Enligt namnforskaren Katharina Leibring tillkom namnen för att en enskild soldat lätt skulle kunna identifieras, och "i ett kompani fick inte två soldater ha samma namn samtidigt".

Det var oftast kompanichefen som bestämde namnet. Det verkar inte ha funnits någon allmän förordning om hur namnen skulle se ut. Men 1752 slog ett kungligt brev fast att soldater inte fick bära adelsnamn. Ibland fick soldaten själv påverka namnet. I rullorna från andra halvan av 1800-talet kan det stå "begär och får heta…".

Rask, Svärd och Gädda

Många namn handlade om egenskaper, som Rask, Modig, Stark, Frisk, Glad, Tapper och Hurtig. Andra var vapen och utrustning, som Svärd, Sköld, Hjelm, Granat och Sabel. Och många var djur och växter, som Falk, Örn, Björk och Ek.

Ibland lekte befälet med namnen. Soldater som stod bredvid varandra i rullan kunde heta "Stål och Flinta, Krut och Kula", eller "Gös och Gädda". Det fanns också namn som Fyllhund, Skåpråtta och Alltidglad, och i Dalarna Drucken.

Färglitografi av en vithårig man i hög hatt och två män i uniform som inspekterar ett torp, medan en kvinna och ett barn tittar på från dörren.
Torpbesiktning, ur Scener ur indelta soldatens lif från 1866. V. L. E. Sparre, 1866. Public domain (beskuren)
5 104svenskar heter Sköld
155 århette soldaten på Tånäs Tånfält
360 000indelta soldater och ryttare, uppskattat totalt

Stark från Starkerud

Men väldigt många soldatnamn var inte alls krigiska. De byggde på namnet på roten eller gården.

I Värmlands rulla från 1819 byggde 96 procent av de 1 059 soldatnamnen på rotens ortnamn, enligt Roland Anderssons avhandling från 2025. 78 procent var bildade av ortnamnets början och en ändelse som -man, -fält eller -berg. En soldat som hette Flognman kom från Flogned, och en Björkman från Björkebol. Värmland var ovanligt konsekvent, men även på andra håll var rotenamn vanliga.

Det gäller även namnen som låter som egenskaper. En soldat som hette Stark kom från Starkerud. Enligt namnforskaren Sten Kreüger (1957) kom en soldat som hette Liten från Lillegård, och en Skön från Skönberga. Namnet behövde alltså inte betyda att han var liten eller vacker.

Namnet följde torpet

I många regementen tillhörde namnet roten, inte mannen. När en soldat slutade fick nästa soldat på samma rote samma namn.

"Soldatnamnet tillhörde alltså snarare roten än den enskilda individen", skriver Leibring om Värmland. Enligt Anderssons genomgång heter soldaten på Tånäs rote Tånfält i varje granskad rulla från 1689 till 1844. Det var helt olika män, som delade samma namn i 155 år.

Det såg olika ut i olika delar av landet. Vid Kalmar regemente fick efterträdaren ofta en variant av föregångarens namn i stället.

En vit sköldformad skylt av plåt med handskriven text i svart om Kongl. Calmar Regemente, Sefveds kompani, nummer 85, Slitshult.
En rotetavla från Kalmar regemente, som visade vilken rote och vilket kompani soldattorpet hörde till. Foto: Holger Ellgaard, 2019, CC BY-SA 4.0 (bearbetad)

Från soldatnamn till släktnamn

Från början gick namnet inte i arv. En soldat som slutade kunde gå tillbaka till sitt gamla -son-namn. Men under 1800-talet, och särskilt mot slutet, blev det allt vanligare att soldaterna behöll namnet, och att barnen också fick det.

Hur många svenska efternamn som började som soldatnamn vet ingen. Det är fortfarande en öppen forskningsfråga.

Du kan inte heller veta säkert att ditt eget namn är ett soldatnamn. Svärd eller Rask är ett starkt tecken, men namn som Lindberg och Moberg kan lika gärna ha andra ursprung. Det enda sättet att veta är att leta i kyrkböckerna och i soldatregistren efter en förfader som var soldat.

Konstigt nog hette soldaten Stark på Starkerud inte så för att han var stark, utan för att roten hette Starkerud.

Fler stories i Språk & ord →