Sveriges sista avrättning skedde med giljotin

Klockan är strax efter åtta på morgonen den 23 november 1910. På den halvcirkelformade fängelsegården på Långholmen i Stockholm står ett tiotal utvalda vittnen: präster, jurister och läkare. Framför dem står en maskin som har kommit hela vägen från Frankrike.
En man förs ut. Han hälsar på dem som samlats: "God morgon, mina herrar!"
Några minuter senare är det över. Det är sista gången Sverige avrättar en människa.
Mordet på växelkontoret
Tio månader tidigare, på trettondagsafton den 5 januari 1910, öppnade kassörskan Victoria Hellsten Gerells växelkontor, där man kunde växla pengar, vid Malmtorgsgatan i Stockholm. Kontoret låg i samma hus som Hotel Rydberg, vid Gustav Adolfs torg.
Enligt Populär Historia handlade mördaren snabbt. Direkt efter att hon öppnat kontoret klev han in, och när hon vände sig om slog han henne i huvudet. Vapnet var en besman, en sorts gammal våg med tung vikt.
Vid halv elva hittade en man som bar in kol henne på golvet i det nedsläckta kontoret. På bordet bredvid låg en smörgås med två tuggor tagna. Hon fördes till Serafimerlasarettet men dog senare samma dag. Kassan var tömd på 5 211 kronor och 27 öre.

Resväskan på hotellet
Polisen larmade banker och hotell. Snart hörde personalen på Hotel Temperance av sig. En gäst, inskriven som J A Andersson, hade betett sig "besynnerligt och nervöst", alltså konstigt, och gett sig av med ett avlångt paket, på väg mot Vaxholm.
I resväskan han lämnat kvar låg blodiga sedlar, Victoria Hellstens plånbok med hennes namn och mannens eget fotografi och identitetspapper. Polisen visste vem han var: Johan Alfred Ander, tidigare känd av polisen.
Samma kväll åkte polisen med bogserbåt till hans fars stuga i Karlsudd utanför Vaxholm. Vid midnatt greps han. Hans fru fanns också i huset, men hon släpptes nästa morgon, fri från alla misstankar. Han hade pengar från växelkontoret på sig, och i det avlånga paketet låg besmanen.
En man som aldrig erkände
Alfred Ander var 36 år gammal. Han var född på Ljusterö i Stockholms skärgård och hade gjort värnplikt vid Vaxholms artillerikår. Han hade arbetat som servitör, värdshusvärd och spårvagnskonduktör. Tillsammans med sin fru hade han drivit företag i Strängnäs, Helsingfors och Rimforsa, men de flesta hade gått dåligt. Enligt källorna berodde mycket på hans drickande.
Han hade dömts för stöld flera gånger tidigare. År 1909 flyttade paret till hans föräldrars hem i Karlsudd. Hans fru berättade senare att han slagit henne flera gånger när han var berusad.
Han erkände aldrig mordet. Han påstod att han hade fått pengarna av en okänd utländsk man som han träffat på ett hotell. Rätten trodde inte på honom.
Rättegången började den 28 februari 1910 vid Stockholms rådhusrätt, som stadens domstol hette då. Den 14 maj dömdes han till döden. Han överklagade ända upp till Högsta domstolen, men fick avslag överallt. Kung Gustaf V vägrade att benåda honom, alltså låta honom slippa straffet.
En maskin från Frankrike
Sverige hade länge avrättat med yxa. Men staten ville att avrättningar skulle bli enklare, säkrare och mindre personliga. Det skulle vara en maskin, inte en människa med en yxa, som utförde själva dödandet.
Därför beställdes en giljotin från Frankrike, som kom till Stockholm i juli 1903. Den var byggd som en kopia av den franska modellen och kostade 3 586 franc. Den var 4,42 meter hög, hade ett trekantigt blad som tillsammans med sin tyngd vägde omkring 40 kilo, och trädelarna var målade mörkt brunlila. I tullen deklarerades den, enligt Populär Historia, som ett jordbruksredskap.
År 1906 bestämdes det att avrättningar i Sverige skulle ske med giljotin i stället för yxa. Men i flera år stod maskinen oanvänd.
Den 23 november 1910
Som dödsdömd satt Alfred Ander i Kronohäktet på Långholmen. Den 23 november var det dags.
Skarprättaren, alltså bödeln, hette Anders Gustaf Dalman. Hans vanliga jobb var vicevärd, och för uppdraget som skarprättare fick han 300 kronor om året. Det här var hans sjätte och sista avrättning. Hans första, 1890, hade gällt Anna Månsdotter, den sista kvinnan som avrättades i Sverige, med yxa.

Klockan åtta på morgonen var allt förberett. Förutom vittnena fanns fängelsedirektören på plats, och en notarie läste upp domen. Skarprättaren hade tre av sina söner som medhjälpare. Den yngste var bara 17 år.
Enligt källorna bad Ander om att få säga några ord, men nekades. Han lade sig utan motstånd på brädan. Sedan drog Dalman i snöret.
"Guillotinen, som nu för första gången användes, fungerade säkert", skrev Göteborgs Aftonblad.
Efteråt
Alfred Ander blev den siste som avrättades i Sverige, och den ende som avrättades med giljotin. Efter 1910 blev det regel att dödsdomar omvandlades till livstids straffarbete.
Den 30 juni 1921 avskaffades dödsstraffet i fredstid. År 1973 avskaffades det även i krigstid, och sedan 1975 är det förbjudet i grundlagen.
Hans kropp lämnades till läkare för undersökning. En del av hans skalle hamnade senare i Uppsala universitets anatomiska samlingar.
Giljotinen packades ner i Långholmsfängelsets källare. År 1971 lämnades den till Polishistoriska museet, och 1975 kom den till Nordiska museet, där den i dag ligger isärplockad i ett förråd. Den visas inte för allmänheten.
En maskin som köptes för att göra döden mer opersonlig användes en enda gång. Konstigt nog blev den ändå ett av de mest kända föremålen i svensk rättshistoria.


