Sveriges sista avrättning skedde med giljotin

Klockan är strax efter åtta på morgonen den 23 november 1910. På den halvcirkelformade fängelsegården på Långholmen i Stockholm står elva utvalda vittnen: präster, jurister och läkare. Framför dem står en maskin som har kommit hela vägen från Frankrike.

En man förs ut. Han hälsar på de församlade: "God morgon, mina herrar!"

Några minuter senare är det över. Det är sista gången Sverige avrättar en människa.

Mordet på växelkontoret

Tio månader tidigare, på trettondagsafton den 5 januari 1910, öppnade kassörskan Victoria Hellsten Gerells växelkontor vid Malmtorgsgatan i Stockholm. Kontoret låg i samma hus som Hotel Rydberg, vid Gustav Adolfs torg.

Enligt Populär Historia handlade mördaren snabbt. Direkt efter att hon öppnat kontoret klev han in, och när hon vände sig om slog han henne i huvudet. Vapnet var en besman, en sorts gammal våg med tung vikt.

Vid halv elva hittade en kolbärare henne på golvet i det nedsläckta kontoret. På bordet bredvid låg en smörgås med två tuggor tagna. Hon fördes till Serafimerlasarettet men dog en knapp timme senare. Kassan var länsad på 5 211 kronor och 27 öre.

Resväskan på hotellet

Polisen larmade banker och hotell. Snart hörde personalen på Hotel Temperance av sig. En gäst, inskriven som J A Andersson, hade betett sig "besynnerligt och nervöst" och gett sig av med ett avlångt paket, på väg mot Vaxholm.

I resväskan han lämnat kvar låg sedlar nedsölade med blod, Victoria Hellstens plånbok med hennes namn och mannens eget fotografi och identitetspapper. Polisen visste vem han var: Johan Alfred Ander, tidigare känd av polisen.

Samma kväll åkte polisen med bogserbåt till hans fars stuga i Karlsudd utanför Vaxholm. Vid midnatt greps han. Hans fru fanns också i huset, men hon släpptes nästa morgon, fri från alla misstankar. Han hade pengar från växelkontoret på sig, och i det avlånga paketet låg besmanen.

En man som aldrig erkände

Alfred Ander var 36 år gammal. Han var född på Ljusterö i Stockholms skärgård och hade gjort värnplikt vid Vaxholms artillerikår. Han hade arbetat som kypare, värdshusvärd och spårvagnskonduktör. Tillsammans med sin fru hade han drivit rörelser i Strängnäs, Helsingfors och Rimforsa, men de flesta hade gått dåligt. Enligt källorna berodde mycket på hans alkoholbruk.

Han hade dömts för stöld flera gånger tidigare. År 1909 flyttade paret till hans föräldrars hem i Karlsudd. Hans fru berättade senare att han slagit henne flera gånger när han var berusad.

Han erkände aldrig mordet. Han påstod att han hade fått pengarna av en okänd utländsk man som han träffat på ett hotell. Rätten trodde inte på honom.

Rättegången började den 28 februari 1910 vid Stockholms rådhusrätt. Den 14 maj dömdes han till döden. Han överklagade ända upp till Högsta domstolen, men fick avslag överallt. Kung Gustaf V vägrade att benåda honom.

En maskin från Frankrike

Sverige hade länge avrättat med yxa. Men staten ville att avrättningar skulle bli enklare, säkrare och mindre personliga. Det skulle vara en maskin, inte en människa med en yxa, som utförde själva dödandet.

Därför beställdes en giljotin från Frankrike, som kom till Stockholm i juli 1903. Den var byggd som en kopia av den franska modellen och kostade 3 586 franc. Den var 4,42 meter hög, hade ett triangulärt blad på omkring 40 kilo, och alla trädelar var målade rödlila. I tullen deklarerades den, enligt Populär Historia, som ett jordbruksredskap.

År 1906 beslutade kung Oscar II att avrättningar i Sverige skulle ske med giljotin i stället för yxa. Men i flera år stod maskinen oanvänd.

Den 23 november 1910

I september 1910 flyttades Alfred Ander till Kronohäktet på Långholmen som dödsdömd. Den 23 november var det dags.

Skarprättaren hette Anders Gustaf Dalman. Hans ordinarie jobb var vicevärd, och för uppdraget som skarprättare fick han 300 kronor om året. Det här var hans sjätte och sista avrättning. Hans första, 1890, hade gällt Anna Månsdotter, den sista kvinnan som avrättades i Sverige, med yxa.

Klockan åtta på morgonen var allt förberett. Förutom vittnena fanns fängelsedirektören på plats, och en notarie läste upp domen. Skarprättaren hade tre av sina söner som medhjälpare. Den yngste var bara 17 år.

Enligt källorna bad Ander om att få säga några ord, men nekades. Han lade sig utan motstånd på brädan. Sedan drog Dalman i snöret.

"Guillotinen, som nu för första gången användes, fungerade säkert", rapporterade en tidning samma dag. Aftonbladets rubrik: "Ingen bekännelse!"

Efteråt

Alfred Ander blev den siste som avrättades i Sverige, och den ende som avrättades med giljotin. Efter 1910 blev det praxis att dödsdomar omvandlades till livstids straffarbete.

Den 30 juni 1921 avskaffades dödsstraffet i fredstid. År 1973 avskaffades det även i krigstid, och sedan 1975 är det förbjudet i grundlagen.

Hans kropp lämnades till läkare för undersökning. En del av hans skalle hamnade senare i Uppsala universitets anatomiska samlingar.

Giljotinen förvarades först på polismuseet. År 1975 skänktes den till Nordiska museet, där den i dag ligger nedmonterad i magasin. Den visas inte för allmänheten.

En maskin som köptes för att göra döden mer opersonlig användes en enda gång. Konstigt nog blev den ändå ett av de mest kända föremålen i svensk rättshistoria.