28 000 svenska spädbarn strålades mot smultronmärken

Barnet var bara några månader gammalt och satt i mammans knä. Över det röda märket på huden låg små glaskapslar med radium. En vanlig behandling tog två timmar och 37 minuter.
I regel fanns inget som skyddade resten av kroppen. "In general no shielding of adjacent tissues was used", skriver forskarna som senare gick igenom journalerna.
Så kunde en behandling se ut. Svenska spädbarn strålades mot smultronmärken i över femtio år.
Smultronmärket
Ett smultronmärke, eller hemangiom, är en röd knuta av blodkärl i huden. Omkring fem till tio procent av alla barn får ett. Det kan finnas redan vid födseln eller komma under de första levnadsmånaderna, och det växer mest under de tre första.
Men de flesta försvinner av sig själva. Enligt 1177 brukar de vara helt borta när barnet är mellan tre och nio år, och de "behöver nästan aldrig behandlas". Men märkena kunde se oroande ut, och de störde enligt forskarna ofta föräldrarna mer än barnen.
Metoden från Radiumhemmet
1909 såg läkaren Gösta Forssell i Stockholm att ett smultronmärke började läka om man lade en radiumplatta på det en kort stund. Läkningen liknade den som skedde av sig själv. Metoden var en variant av en teknik ur en fransk handbok, och den blev standard på Radiumhemmet, som behandlade cancer med strålning.
Under 1930-talet kom en ny metod. Radiumnålar lades i glaskapslar, så att de låg på några millimeters avstånd från huden, i en eller två rader över märket. Dosen sattes efter erfarenhet. Den skulle ge en kraftig reaktion i huden, en så kallad andra gradens strålreaktion, eftersom man visste att det satte igång läkningen. Om märket inte försvann fick barnet en ny behandling.
Barnen var mycket små. I Stockholm var hälften yngre än sex månader första gången de behandlades, och nästan alla var under två år. Nästan hälften av märkena satt på huvudet eller halsen, och nästan en tredjedel på bröstkorgen eller övre delen av magen.
"During the treatment, the infants and youngest children were sitting on their mothers' lap", skriver forskarna. Äldre barn låg på britsar, ofta flera samtidigt i samma rum.

Tiotusentals barn
Mellan 1909 och 1959 skrevs över 20 000 barn med smultronmärken in på Radiumhemmet. Drygt 16 000 av dem strålades. De flesta fick radium, men en del fick röntgen.
I Göteborg användes samma metod på Sahlgrenska sjukhuset. Där behandlades över 12 000 spädbarn mellan 1930 och 1965, de flesta under ett år. Flest var det i början av 1950-talet, då över 3 800 barn behandlades på fem år. Sammanlagt ingår omkring 28 000 strålade barn från de två städerna i forskningen.
Varför det slutade
Redan 1938 visade läkaren W.A. Lister i den brittiska tidskriften The Lancet att de flesta smultronmärken går tillbaka av sig själva. Men enligt de svenska forskarna fick det liten betydelse fram till slutet av 1950-talet.
Då hade kunskapen om strålningens faror ökat. I Stockholm minskade behandlingarna snabbt, och de upphörde 1959. På en nordisk radiologkongress 1961 visade läkaren Sture Lindberg från Göteborg att märkena hos 175 obehandlade barn hade gått tillbaka av sig själva. Han visade också att 95 av 100 barn som strålats 15 år tidigare hade bestående förändringar där de behandlats. "After this report, the number of treated children dropped drastically", skriver forskarna. 1965 var det slut även i Göteborg.

Barnen som blev forskning
Sjukhusen hade sparat noggranna journaler över varje behandling. Därför kunde forskare långt senare räkna ut hur mycket strålning varje barn fått, och sedan följa dem genom cancerregistret. Barnen blev en av världens viktigaste källor för att förstå hur strålning i spädbarnsåldern påverkar cancerrisken, särskilt för bröstcancer.
Resultaten:
- **Sköldkörtelcancer.** Bland drygt 14 000 strålade i Stockholm hittade forskarna 17 fall av sköldkörtelcancer, mer än dubbelt så många som väntat. - **Tumörer i hjärnan.** Bland 28 000 strålade i Stockholm och Göteborg hittade forskarna 88 tumörer i hjärnan och skallen, även godartade, hos 86 personer. Väntat var omkring 61. Risken var högst för dem som strålats yngst. - **Bröstcancer.** Fram till 2013 hade 1 079 av drygt 17 000 kvinnor fått bröstcancer. Två av tre av dem hade fått mycket låga doser mot brösten, men risken ökade med dosen.
Det är viktigt att se hur små siffrorna är. I Göteborg fick omkring två procent av de strålade cancer fram till 1989. Det var 248 fall, mot omkring 204 som väntat. De allra flesta av de strålade barnen har aldrig fått cancer.
Skolan
2004 publicerade forskaren Per Hall och hans kollegor en studie i den brittiska läkartidskriften BMJ. De hade följt 3 094 män från Stockholm som strålats för smultronmärken innan de fyllt ett och ett halvt år.
Av dem som knappt fått någon strålning mot hjärnan hade omkring 32 procent gått vidare till gymnasiet. Bland dem som fått högst dos var det omkring 17 procent. "Low doses of ionising radiation to the brain in infancy influence cognitive abilities in adulthood", skrev forskarna.
Studien blev omdiskuterad, och den väckte frågor om datortomografi av barns huvuden, som också ger strålning. I Lund gjordes året efter färre datortomografier och fler magnetkameraundersökningar på små barn, men det var enligt läkarna där svårt att säga om det berodde på studien.
En senare svensk studie av andra pojkar, från 2014, kunde inte se samma sak. Där påverkade strålningen inte pojkarnas utbildningsnivå, och testresultaten påverkades bara marginellt. Om strålningen påverkade barnens förmåga är alltså omstritt.
Det vi inte vet
Vi har inte hittat några uppgifter om att de strålade barnen fått ersättning eller en ursäkt. Vi har inte heller hittat uppgifter om de fick veta att de ingick i forskningen. Forskningen bygger på journaler och register, och de senare studierna godkändes av Datainspektionen och etiknämnder.
Metoden var inget hemligt experiment. Den var vanlig vård på sin tid, och den kom ursprungligen från en fransk handbok. Läkarna ansåg att den fungerade. 1939 rapporterade Radiumhemmet att 88 procent av märkena hade försvunnit utan ärr.
Strålskyddet
Siffrorna från de svenska barnen används fortfarande. De har ingått i internationella analyser av hur farliga låga doser är, och de har använts för att räkna ut risken med strålning vid mammografi.
Radiumhemmet blev också en plats där strålskyddet växte fram. Fysikern Rolf Sievert arbetade där, och dosberäkningarna för radiumnålarna byggde på en formel som bär hans namn. I dag mäts stråldoser i enheten sievert.

I dag behandlas de smultronmärken som behöver behandling med ett läkemedel, propranolol. Effekten upptäcktes av en slump i Frankrike och beskrevs 2008. Ett barn fick medlet mot ett hjärtproblem, och samtidigt slutade märket att växa.
Konstigt nog hade en läkare redan 1938 visat att märkena oftast försvinner av sig själva, men svenska spädbarn strålades i nästan trettio år till.


