Pesten 1710, när omkring 22 000 stockholmare dog på ett halvår

I slutet av oktober 1710 dog 1 727 människor i Stockholm på en enda vecka. Varje morgon rullade vagnar genom gatorna för att hämta de döda.
Det var pesten. På ett halvår dog omkring 22 000 stockholmare.
Ett land i kris
Sverige var mitt i Stora nordiska kriget. Året innan hade Karl XII förlorat slaget vid Poltava, och nu satt kungen i Bender i det Osmanska riket. Ryska trupper höll på att ta de svenska provinserna i Baltikum, och flyktingar kom över till Sverige.
Med dem kom troligen pesten. Den hade spridit sig med kriget genom Östersjöområdet. Läkaren Johan Linder skrev 1711 att den kommit "med Ryskarne in i Liefland och Estland / och sedan med Flycktingar från desse orter til Swerget".
I stadens arkiv finns ett tidigt spår. Den 20 augusti 1710 läste stadens styre upp ett brev om pengar till "någre fattige flychtingars" som kommit från Pernau, dagens Pärnu i Estland. I efterhand skrev någon dit ordet "pesten" i marginalen.
Det var inte pest, sa man
I juli 1710 dog redan dubbelt så många som vanligt. På Ladugårdslandet, dagens Östermalm, där många flyktingar trängdes, dog folk i husen. I augusti undersökte läkare de sjuka, och det var ingen tvekan: det var pest.
Men det fick inte bli känt. Redan tidigare i augusti hade en läkare som varnat för pest beordrats att inte sprida "ogrundade rykten". Den 30 augusti stod det i Posttidningen att epidemin inte var pest utan en annan sorts febersjukdom. Det var en vecka efter att läkarna hade konstaterat att det "tveklöst" rörde sig om pest, skriver idéhistorikern Per-Gunnar Ottosson.
Urban Hjärne, chef för Collegium medicum, sa så sent som den 3 september att det "verkligen icke" var pest. Först den 10 september medgav han att pesten fanns i staden.
Samtidigt spred sig smittan. Från 188 döda i veckan i början av september steg det till 794 i början av oktober.

Vita kors på dörrarna
Den 20 september 1710 kom stadens regler mot pesten. De är bevarade i Stadsarkivet:
- Hus där det fanns smitta skulle märkas med ett vitt kors. - Grisar, hundar och katter skulle bort från hus och gator, annars skulle djuren dödas. - Det skulle rökas på torgen varje dag, och alla skulle röka sina hus och gårdar. - Den som behövde en läkare skulle hänga ut ett vitt linnetyg genom fönstret. - De döda skulle läggas direkt i kistan, med lakanet de dött på. - Begravningar fick inte hållas på natten, och inget vin fick bjudas. - Ingen fick lämna staden utan intyg från magistraten.
Ett sjukhus för pestsjuka inrättades längst ut på Ladugårdslandet.
De döda
Den värsta veckan kom i slutet av oktober. Då dog 1 727 människor. Det normala var omkring 2 200 döda på ett helt år.
Kyrkogårdarna räckte inte till. På Södermalm grävdes stora gropar, massgravar som inte täcktes med jord förrän de var fulla. På Katarina kyrkogård fick vid ett tillfälle 170 lik stå ovan jord i åtta dagar, "kringboende plågandes med den rysligaste stank", enligt en samtida källa som författaren Berndt Tallerud citerar i Läkartidningen.
Barnen och de fattiga drabbades värst. I början av november var en fjärdedel av barnen på barnhuset döda.
Hovet flydde
De som kunde lämnade staden. Hovet flyttade till Sala, rådet till Arboga och Svea hovrätt till Västerås. Man trodde att röken från gruvorna och smältugnarna i Bergslagen skyddade mot pesten.
Med hovet följde också Urban Hjärne, en av landets mest ansedda läkare och chef för Collegium medicum. Han hade länge förnekat att det var pest. Bekämpningen fick andra sköta.
Även präster flydde. Redan i september klagade rådet på att fattiga dog utan nattvard eftersom präster var rädda för smittan, men prästerna förnekade det.

Halva dog av inbillning
Läkarna visste inte vad som orsakade pesten. Johan Linder, som skrev en bok om pesten för Collegium medicum 1711, trodde att hälften av de drabbade dog "av inbillning". Det bästa skyddet var enligt honom bön och "sann omvändelse till Gud".
Från november minskade dödstalen, och i december började smittan klinga av. Den 31 januari 1711 avslutades uppdragen för de extra läkare och präster som staden hade anställt.
Hur många som dog vet ingen exakt. 17 887 döda registrerades, men många begravdes utan att räknas, och en vanlig uppskattning är omkring 22 000. Hur stor andel det var är osäkert: omkring 40 procent om staden hade 55 000 invånare, men Stockholmskällan skriver närmare en tredjedel och Riksarkivet en fjärdedel.

Den sista pesten
Pesten spred sig vidare i Sverige till 1712, och flera städer förlorade en stor del av sina invånare. Men sedan försvann den.
Enligt Ottosson var den viktigaste orsaken karantänerna och spärrarna mot smittade områden runt om i Europa.
Konstigt nog stod det i tidningen att det inte var pest, fast läkarna redan visste. Och den pest som myndigheterna förnekade blev den sista i Sverige.


