Språk & ord1966 · 4 min läsning

Ordet hen, från en dröm 1966 till Svenska Akademiens ordlista

Ett stort rosa stenhus med kolonner och ett torn på taket, vid ett kullerstensbelagt torg i skymningen.
Börshuset i Gamla stan, där Svenska Akademien har sina lokaler. Foto: Arild Vågen, 2015, CC BY-SA 4.0 (beskuren)

Få ord har debatterats så mycket i svenskan som hen. Ordet slog igenom på 2010-talet, men det föreslogs första gången för snart 60 år sedan, i en liten språkspalt i Uppsala.

Språklådan i Upsala Nya Tidning

Den 30 november 1966 skrev språkvetaren Rolf Dunås i språkspalten Språklådan i Upsala Nya Tidning, under rubriken "Han eller hon". Han noterade att det blivit allt vanligare att skriva "han eller hon" och "han/hon", och kopplade det till debatten om könsroller. Han kallade det "det pedantiska, klumpiga och tjatiga uttryckssättet".

Oftast kunde man nöja sig med han, tyckte han. Men det vore "en stor vinst för språket" om man började använda den, alltså "studenten den".

Sedan drömde han lite längre. För egen del kunde han tänka sig att man gick ett steg framåt från han och två steg bakåt från hon bland vokalerna, och "uppfann det tvåkönade ordet 'hen' med kort e". Han lade också till att det skulle ha en intressant likhet med finskans hän, som betyder både han och hon.

En stor skylt med texten Upsala Nya Tidning på taket av en vit byggnad mot blå himmel.
Upsala Nya Tidnings skylt i Uppsala. Det var i UNT som hen föreslogs, 1966. Foto: Gulundin, 2015, CC BY-SA 4.0 (beskuren)

"Hin är ju upptaget"

I samma stycke skrev han inom parentes: "'Hin' är ju upptaget." Han förklarade inte vad han menade.

Hin är ett gammalt pronomen som i dag nästan bara lever kvar i uttryck som hin håle och hin onde, alltså djävulen.

Nästan ingen lyssnade

Förslaget diskuterades mest bland språkvetare och fick inget större genomslag. 1994 föreslog språkforskaren Hans Karlgren hen igen, i Svenska Dagbladet. Det slog inte igenom den gången heller.

I början av 2000-talet började ordet användas i vissa hbtq-kretsar och av en del språkvetare.

En gammal beige skrivmaskin av märket Facit i en brun bärväska.
En svensk Facit-skrivmaskin från tiden då tidningstexter skrevs på maskin. Foto: Biển Baltic, 2025, CC0 (beskuren)

Henåret 2012

Sedan kom 2012. I början av året gav Olika förlag ut barnboken Kivi & Monsterhund, skriven av Jesper Lundqvist och illustrerad av Bettina Johansson. Genom hela boken kallas Kivi bara hen.

Boken, och en debattartikel i Svenska Dagbladet i januari av förlagets företrädare och lingvisten Karin Milles, anses ha startat en intensiv debatt. I februari gav Nöjesguiden ut ett nummer där hen användes genomgående. I september bestämde Dagens Nyheters chefredaktör Gunilla Herlitz att hen inte skulle användas i tidningens nyhetstexter.

Språkrådet manade till försiktighet. I juni 2012 skrev Språkrådet i nyhetsbrevet Klarspråk att ordet underlättar ett mer inkluderande språkbruk, men att det var ovanligt och kunde ta uppmärksamheten från textens innehåll. "Det kan därför finnas skäl att avvakta med att använda hen i vissa texter tills ordet är mer etablerat", skrev Språkrådet.

Året därpå sa Lena Lind Palicki på Språkrådet till SVT: "Vår grundinställning är densamma, vi är positiva till hen. Men ibland kan man behöva vara lite försiktig med hur man använder ordet."

Från 13 000 till 114

Sedan spreds ordet snabbt. Enligt Språktidningen gick det 2011 drygt 13 000 han och hon på varje hen i svensk press. 2020 var det bara 114.

1966föreslogs hen första gången
13 000han och hon per hen i pressen 2011
114han och hon per hen i pressen 2020

I juli 2014 meddelade Svenska Akademien att hen skulle tas med i nästa upplaga av ordlistan. I april 2015 kom SAOL 14, med mer än 13 500 nya ord. Det ord som fick allra mest uppmärksamhet var hen, och det gav rubriker även i utländsk press, bland annat i The Guardian.

En svartvit symbol där en cirkel med ordet hen har en pil uppåt märkt han och ett kors nedåt märkt hon.
En illustration av hen, med pilen för han och korset för hon. Myskoxen, 2015, Wikimedia Commons. CC0

Ordet har två betydelser. Enligt Språkrådet används hen dels när könet är okänt, oviktigt eller inte ska framgå, dels om personer som inte identifierar sig som han eller hon. Språkrådet rekommenderar "jag såg hen", och genitiv blir hens. Henom förekommer också, men mycket sällan.

2022 beslöt norska Språkrådet att hen skulle ingå i den officiella rättskrivningen för både bokmål och nynorsk.

Svenskarna är fortfarande delade

Tre psykologiforskare frågade folk om hen varje år från 2012 till 2015. 2012 var 56,5 procent mycket negativa. 2015 var andelen 9,6 procent. Men grupperna som tillfrågades var små och valdes på olika sätt olika år. I en större enkät från samma forskargrupp hösten 2015 var en majoritet negativ.

Frågan delar fortfarande svenskarna. I en Novusundersökning för Språktidningen sommaren 2026 var 30 procent positiva till hen, 34 procent neutrala och 36 procent negativa. Bland dem mellan 18 och 34 år var 48 procent positiva. Bland dem mellan 65 och 84 år var 48 procent negativa. 42 procent sa att de aldrig använder ordet.

Konstigt nog var hen aldrig Rolf Dunås konkreta förslag. Han tyckte att man oftast kunde säga han, och om något skulle ändras föreslog han den. Hen var något han drömde om. Den 30 november 2026 är det 60 år sedan han skrev det.

Fler stories i Språk & ord →