Nomadskolorna, där renskötande samers barn inte skulle vänja sig vid hus

År 1913 protesterade en riksdagsman mot ett nytt förslag. Det var ett hårt medel, sa han, när "man icke tillåter dessa barn att bo i en timrad stuga eller sova i en bäddad säng, utan tvingar dem att vistas i kåtor".
Barnen han talade om var samiska. Förslaget gick igenom.
Två sorters samer
I början av 1900-talet skilde staten mellan renskötande fjällsamer och övriga samer. De som flyttade med renarna skulle fortsätta med det. De som hade blivit bofasta skulle i stället bli som andra svenskar, och deras barn gick i vanlig folkskola.
För de renskötande samernas barn ville staten ha en egen skola. En av de drivande var biskopen i Luleå, Olof Bergqvist. Redan 1904 skrev han att det "icke länder dem till fromma, om man söker bibringa dem någon högre civilisation".
Tanken var att en vanlig skola skulle vänja barnen vid ett bofast liv, och att de då inte skulle vilja gå tillbaka till renskötseln. En av dem som skrev förslaget med Bergqvist var kyrkoherden i Karesuando, Vitalis Karnell. Han sammanfattade idén i en tidskrift 1906: "Lapp skall lapp vara." Lapp är i dag ett nedsättande ord för samer.
Nomadskolan
Genom en reform 1913 fick barnen till de renskötande samerna en egen skola, nomadskolan. Skolplikten började det år barnet fyllde åtta.
De tre första åren hölls undervisningen ofta i kåtor eller tält, i en vandrande skola som flyttade med samerna. Sedan följde tre år i en fast skola, som bara pågick några månader om året. Skoltiden var mycket kortare än i den vanliga folkskolan.

Kåtorna vid skolan
Från början kunde barnen bo inackorderade hos samiska familjer eller hos bönder. Men efter några år skulle de i allt högre grad bo i särskilda kåtor vid skolorna, så kallade hushållskåtor. Syftet var att barnen inte skulle vänjas av med nomadlivet. Det gällde framför allt skolorna i norr.
Karnell, som blev nomadskolornas förste inspektör, hoppades att kåtorna skulle fungera. "Jag tänker de hinna på sina skolår lära sig älska kåtalifvet och föredra det framför de instängda trähusen", sa han till Svenska Dagbladet 1917.
Susanna Huuva, som föddes 1925, gick i skolan i Jukkasjärvi på 1930-talet. Hemma hade familjen timrade hus och sängar med lakan. I skolan bodde barnen i kåtor med golv av ris.

Hunger, kyla och sjukdomar
Barnen var borta hemifrån i månader. När Susanna Huuva gick i Jukkasjärvi pågick vinterskolan från november till slutet av april, och barnen fick inte åka hem ens till jul.
Redan 1919 skrev 75 renskötande samer från Jukkasjärvi till regeringen. Barnen i kåtorna blev mycket oftare sjuka än de som bodde hos bönder, skrev de. 1939 skrev nomadskolinspektören, i ett ärende som riksdagens statsutskott behandlade, att det fanns "talrika exempel på massinfektioner" på grund av trångboddheten i kåtorna.
Per Gustav Sparrock, född 1928, gick i nomadskolan i Änge. Han har berättat att de en hösttermin bara fick kokt potatis, varje dag. "Vi var hungriga och vi fick lite mat." Han minns också stryk "nästan varje dag".
Något generellt förbud mot samiska fanns inte, men från 1925 skulle undervisningen i regel hållas på svenska, och lokala förbud förekom. "Ni får inte prata samiska. Ni ska skola in er på svenska", minns Sparrock att prästen sa.
Alla har inte bara dåliga minnen. Erfarenheterna skilde sig mellan skolor och årtionden.

Tidens idéer
Bakom nomadskolan fanns både ekonomi och tidens rastänkande. Renskötseln behövdes för att fjällen skulle ge något, och staten ville behålla den. Samtidigt var det här rasbiologins tid. Bergqvist skrev senare att "rasrenast äro nomadlapparna", och flera av nomadskolans lärare hjälpte rasbiologen Herman Lundborg när han mätte samer. Forskarna är oense om hur stor roll rastänkandet spelade för själva skolan.
Slutet
Samerna protesterade tidigt. Vid ett samiskt landsmöte i Östersund 1918 krävdes att den vandrande skolan om möjligt skulle avskaffas, och att barnen skulle få bo i vanliga hus i stället för i kåtor. En del föräldrar vägrade skicka sina barn. Vid landsmötet i Arvidsjaur 1937 krävdes återigen att kåtorna skulle ersättas av internat.
1939 beviljade riksdagen pengar till nya skolhem, sedan statsutskottet ställt sig bakom att hushållskåtorna skulle bort. Under 1940-talet försvann de. 1962 upphörde plikten för renskötande samers barn att gå i nomadskola.

Ursäkten
Den 24 november 2021 bad Svenska kyrkan det samiska folket om ursäkt i Uppsala domkyrka. "Svenska kyrkan hade en väsentlig roll i inrättandet och driften av nomadskolor och arbetsstugor", stod det i ursäkten. "Samiska barn tvingades lämna familjens trygghet och sociala band slogs sönder."
I september 2026 lämnade Sanningskommissionen för det samiska folket sitt slutbetänkande. Den uppmanar regeringen att be om ursäkt, särskilt till äldre samer som tvingats in i nomadskola, arbetsstuga eller skolhem.
En av dem som berättat för Sanningskommissionen säger: "Sameskolan tog bort hela min identitet."
Konstigt nog var tanken att bevara barnen som renskötare. Därför skulle många av dem bo i kåtor i stället för hus. Men skolan gav dem en kortare utbildning, undervisning på svenska och månader långt från sina familjer.



