Neurosedyn, sömntabletten som skadade över hundra svenska barn

Hösten 1961 var Barbro Westerholm 28 år, läkare och gravid. Hon hade fått en liten väska med läkemedelsprover från Astra. I den låg ett sömnmedel som hette Neurosedyn.
Hon tog aldrig tabletterna. Hon spolade ner dem i toaletten. "Själv visste jag inte hur farligt det här läkemedlet var förrän tre månader efter att det hade dragits in", berättade hon för Läkartidningen 2011.
Över hundra andra svenska familjer hade inte samma tur.
Ett säkert sömnmedel
Neurosedyn var Astras namn på ämnet talidomid. Det hade tagits fram av det västtyska företaget Chemie Grünenthal, som sålde det som Contergan. I Västtyskland såldes det först utan recept.
Astra fick rätt att sälja medlet i Skandinavien och ansökte om att få registrera det i Sverige 1958. Enligt Läkartidningen gjorde Astra inga egna prövningar. Godkännandet byggde på sju tyska studier. Medlet hade prövats på möss utan att fostren skadades, och en person som tagit 200 tabletter i ett självmordsförsök hade klarat sig utan allvarliga biverkningar.
I början av 1959 kom Neurosedyn ut i Sverige, där det var receptbelagt. Från 1961 såldes talidomid i Sverige även under namnet Noxodyn. Det rekommenderades främst mot sömnbesvär och illamående, och det ansågs lämpligt för gravida kvinnor. Läkare fick gratisprov.

Barnen
Talidomid hindrar armar och ben från att växa hos fostret, om mamman tar det under en viss period tidigt i graviditeten. Barnen föddes ofta med kraftigt förkortade eller nästan helt saknade armar eller ben. Händerna eller fötterna kunde sitta nära bålen.
Många fick också skador på öron och ögon, som ledde till nedsatt hörsel och syn, ibland total dövhet eller blindhet. En del föddes med förlamningar i ansiktet eller skador på inre organ, som njurarna. Många av barnen dog under de första veckorna.
Hur många som drabbades i Sverige skiljer sig mellan källorna, beroende på vad man räknar. Enligt regeringen föddes omkring 150 barn med skador från Neurosedyn mellan 1959 och 1963. Enligt Läkartidningen var det 153. Enligt Sveriges Radio föddes 186, varav 66 dog under de första veckorna. I världen skadades mellan 7 000 och 10 000 barn. Medlet såldes i 46 länder.
Varningen från Tyskland
I november 1961 larmade den västtyske barnläkaren Widukind Lenz. Han hade sett ett samband mellan Contergan och de skadade barnen. Av 20 mammor till barn med missbildningar hade 18 tagit medlet. I en jämförelsegrupp var det en av 20.
Den 26 november skrev tidningen Welt am Sonntag om saken, och i slutet av november drog Grünenthal tillbaka Contergan.
I Sverige gick det långsammare. Den 27 november fick Medicinalstyrelsen, den myndighet som då hade hand om läkemedel, veta om misstanken och kontaktade Astra. Samma dag stod en kort notis i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Men enligt Läkartidningen förstod tidningarna inte att Contergan var samma sak som Neurosedyn.
Den 2 december började Astra varna läkare för att skriva ut medlet till gravida. Den 12 december beslutade Medicinalstyrelsen att försäljningen skulle stoppas, och några dagar senare drog Astra in Neurosedyn.
Tystnaden
Men allmänheten fick ingen tydlig varning. Medicinalstyrelsen var orolig för att en varning skulle skapa ångest hos gravida kvinnor, och underlaget var litet.
"Medicinalstyrelsen manade tidningarna att inte skriva något, för att inte oroa allmänheten, och tidningarna lydde", skriver Läkartidningen. "Kvinnor som redan hade Neurosedyn hemma fick därför ingen information om riskerna."
Enligt Läkartidningen fortsatte flera blivande mammor att ta medlet efter att det dragits in. Den 8 mars 1962 publicerade Läkartidningen en artikel med rubriken "Ett teratogent läkemedel?", alltså ett läkemedel som skadar foster. I en fotnot stod det: "Omnämnande i dagspressen undanbedes." Den 14 mars 1962 kom en varning i tv.
Lars Lundström föddes utan armar 1962. Han blev senare medaljör i Paralympics. "Hade medlet stoppats i november 1961 hade jag inte haft mina skador", sa han till SVT 2012.
Rättegången
Många föräldrar fick höra att de skulle glömma barnet. Enligt Läkartidningen kunde rådet till föräldrarna vara: "Glöm det här och gå hem och gör ett nytt barn!" En del barn lämnades bort.
Men andra föräldrar gick samman. 1965 stämde advokaten Henning Sjöström Astra för Föreningen för de Neurosedynskadade. 1969 slöts en förlikning. Astra skulle betala en årlig summa till varje skadat barn, 6 000 kronor om året, och summan räknades upp med tiden. Enligt Sveriges Radio betalade Astra utan att erkänna någon skuld.
Enligt Läkartidningen blev barnen den första gruppen med funktionsnedsättningar som gick i vanliga skolor. Många av dem klarade sig bättre med egna lösningar än med de proteser de fick.

Allt började här
Katastrofen ändrade hur Sverige kontrollerar läkemedel. 1964 startade ett register över missbildningar, och 1965 kom Läkemedelsbiverkningsnämnden, som samlade in rapporter om biverkningar.
Barbro Westerholm, läkaren som spolat ner tabletterna, fick 1963 i uppdrag att utreda hur ett register över biverkningar skulle se ut. 1965 blev hon verkställande ledamot i den nya nämnden, och senare generaldirektör för Socialstyrelsen. "Om dagens system hade funnits på plats då, så hade Neurosedynkatastrofen upptäckts ett och ett halvt år tidigare", sa hon till Läkartidningen 2011.

Ersättningen från staten
2001 bad de neurosedynskadade staten om ersättning. Justitiekanslern kom 2003 fram till att staten inte var skadeståndsskyldig, men föreslog ändå att staten skulle betala 250 000 kronor. Regeringen beslutade 2004 om 500 000 kronor till var och en av de neurosedynskadade som levde, omkring 100 personer. "Pengarna kallas inte skadestånd, eftersom det hade varit ett erkännande av att statliga myndigheter hade gjort fel", skriver Läkartidningen.
2012 bad Grünenthal för första gången om förlåtelse, för att företaget under 50 år inte hade visat medkänsla. Någon ursäkt från Astra eller den svenska staten har vi inte hittat.
Medicinen i dag
Talidomid försvann inte. 1998 godkändes det i USA mot en komplikation vid lepra, och 2008 i EU mot benmärgscancer, myelom. I dag ges det under strikt kontroll, och alla som tar det, både kvinnor och män, måste följa ett program för att undvika graviditet.
Konstigt nog lever sömntabletten som skadade över hundra svenska barn kvar i dag, som cancermedicin.


