Därför heter det Sverige, och därför säger engelsmännen Sweden

Du säger det varje dag utan att tänka på det. Sverige. Men vad betyder det egentligen?

Svaret är enklare än man tror, och historien bakom namnet är konstigare. Den går via en engelsk dikt, en romersk historiker och ett ord som i engelskan först betydde svenskarna, inte landet.

Svearnas rike

Sverige är en sammandragning av Svea rike. Svea är en gammal böjning av svear, alltså svearnas. Sverige betyder med andra ord svearnas rike.

Svearna var ett folk som bodde kring Mälaren, med nuvarande Uppland som kärnområde. Enligt Elof Hellquists etymologiska ordbok omfattade Svea rike från början inte Götaland i söder. Isof, myndigheten som forskar om svenska namn och dialekter, skriver att man inte vet hur stort riket var, men att många tror att det ungefär motsvarade nuvarande Svealand.

Och vad betyder då svear? Enligt Isof kan ordet återges med "de egna" eller "vi själva". Det är, skriver Isof, "en typisk beteckning som ett folk givit sig självt". Språkforskare har också föreslagit andra betydelser, som "släktingar" och "fria". Men den vanligaste förklaringen är just ett namn som bygger på ett gammalt ord för själv eller egen.

Först nedskrivet i England

Det märkliga är var namnet Sverige först dyker upp. Enligt Isof finns det äldsta kända belägget i den fornengelska dikten Beowulf, där det står Swīorīce. Ordet förekommer två gånger i dikten, som handlar om hjältar och kungar i Skandinavien.

När dikten skrevs är omstritt. Den kan vara från 700-talet, men den enda handskrift som finns kvar är från omkring år 1000. Den förvaras i dag i British Library i London.

Från Svearike till Sverige

På fornsvenska hette det Svearike. Enligt Isof skrevs det tidigt ihop till Sverike. På 1400-talet blev former med g vanliga, som Sverighe och Sverge, och k-stavningen försvann nästan helt på 1500-talet. Varför k blev g är inte helt klart. Det kan vara en inhemsk ljudförändring i obetonad stavelse, som i ord som fattig och någon, men det kan också bero på påverkan från danskan.

Länge fanns flera stavningar sida vid sida. Enligt Hellquist skrev man förr ofta namnet i bestämd form, som när man säger "huset", till exempel "Sveriget" 1648 och "Sverget" 1719. Och enligt Isof tvekade Svenska Akademiens ordlista ända in på 1900-talet mellan Sverge och Sverige.

Det ännu äldre namnet: Svitjod

Det finns också ett äldre namn. På fornsvenska hette det Svethiudh, som betyder ungefär "sveafolket". Enligt Isof är riket Svethiudh mycket äldre än Sverige och omfattade bara en del av landet, även om namnet skrevs ner ungefär samtidigt.

Namnet finns på runstenar från 1000-talet. På en runsten vid Aspa i Södermanland står det i suiþiuþu, alltså i Svitjod.

I dag används namnet Svitjod bara poetiskt eller historiskt i svenskan. Men på isländska heter Sverige fortfarande Svíþjóð.

Romarna och svionerna

Ännu tidigare skrev en romare om ett folk i norr. Omkring år 98 beskrev historikern Tacitus ett folk han kallade suiones. De hade starka flottor med skepp som hade stäv i båda ändarna, som roddes och inte hade segel. Han skrev också att deras vapen hölls inlåsta och bevakades av en slav. Suiones brukar traditionellt räknas som den första omnämningen av svearna.

Därför säger engelsmännen Sweden

Engelskan hade länge egna namn. Under vikingatiden kallades landet Swēoland, svearnas land. Från slutet av 1300-talet hette det Swedeland.

Ordet Sweden kom in i engelskan först omkring år 1600, via skotskan och nederländskan. Det var troligen från början en böjningsform som betydde ungefär "hos svenskarna". Enligt den engelska etymologiska ordboken Etymonline användes Sweden först om folket, inte om landet. Enligt Hellquist är tyskans Schweden bildat på samma sätt, precis som Bayern och Schwaben, som egentligen är namn på folk.

Ruotsi och rodden

Finskan har ett helt annat namn för Sverige: Ruotsi. På estniska heter det Rootsi. Enligt den finska språktidningen Kielikello kommer ordet troligen från ett fornsvenskt ord som hör ihop med att ro. Samma ord finns kvar i namnet Roslagen.

Enligt den vanligaste förklaringen gick ordet sedan via finskan vidare till de östslaviska språken, som namnet Rus. Det är omstritt, men om det stämmer kan även Ryssland ha fått sitt namn efter sjöfarare från Mälarområdet.

I dag heter landet officiellt Konungariket Sverige. Konstigt nog finns det äldsta kända belägget för namnet Sverige i en engelsk dikt, och engelskans Sweden betydde från början inte landet, utan svenskarna.