Lovisa Åhrberg, sårläkarinnan som fick en medalj men aldrig fick bli läkare

En dag på 1800-talet stod en grupp människor och väntade ute på gatan vid Vattugränderna på Norrmalm i Stockholm. De väntade på att få komma in till jungfru Åhrberg.
Hon var inte läkare. Det fick kvinnor inte vara. Men många kallade henne ändå doktorinnan.
Mor och mormor
Maria Lovisa Åhrberg föddes den 17 maj 1801 i Uppsala. Hennes pappa var vaktmästare vid universitetet. Enligt Svenskt biografiskt handlexikon från 1906 fick hon som barn se hur hennes mor och mormor helade yttre skador. Båda var kunniga i det.
Hon fick ingen utbildning. Hon kom till Stockholm och arbetade som husjungfru, men vänner från Uppsala började söka upp henne för att få hjälp. Ryktet spreds.
Hundra patienter om dagen
Från 1840 arbetade hon bara som sårläkarinna. Enligt handlexikonet hände det inte sällan att hon på en enda dag tog emot "ända till ett hundratal patienter", som kom för benbrott, sår och andra yttre skador.
Hon var ingen kirurg i dagens mening. Hon skötte sår med salvor, plåster och en lapisstång, en stav av silvernitrat som fräter bort sjuk vävnad. När någon frågade om hemligheten bakom hennes konst ska hon ha lyft upp lapisstången och sagt att det var synd att läkarna inte kände till den tillräckligt.
Författaren Fredrika Bremer skrev om hennes mottagningar för "Stockholms fattigaste befolkning". Men enligt historikern Bo S. Lindberg kom även domprostar, adelsmän och kända författare till henne.

Anklagad för kvacksalveri
Läkarna var inte glada. Den som behandlade sjuka utan att vara läkare kunde anklagas för kvacksalveri. Enligt Lindberg anklagades jungfru Åhrberg vid flera tillfällen.
Men när de medicinska myndigheterna undersökte vad hon gjorde fann de att hon "inte använt annat än naturliga och tillåtna medel", skriver Lindberg. Författaren Wilhelmina Stålberg skrev 1864 att hennes verksamhet först tolererades och till slut tilläts, när man märkt att den var fri från charlataneri och inte drevs av vinningslystnad.
Medaljen
I maj 1852 berättade tidningarna att kung Oscar I gett henne en medalj i silver "För medborgerlig förtjenst", att bäras i en silverkedja om halsen.
Alla var inte imponerade. Enligt en insändare i Svenska Tidningen 1855 ska staden ha erbjudit henne 100 riksdaler om året, om hon tog emot patienter på bestämda tider. Hon tackade nej. "I stället gaf man jungfru Åhrberg en medalj, som icke kostade något", skrev insändaren.
Riksmarskalken
1864 hände något som gav henne djup sorg. Riksmarskalken, greve Nils Gyldenstolpe, skar sig i fingret på sin rakkniv. Såret fick kallbrand, och han dog den 26 maj 1864.
Flera tidningar skrev att han hade vänt sig till jungfru Åhrberg, och att hon behandlat det färska såret med lapis. Andra tidningar gav andra versioner. Exakt vad som hände går inte att säga i dag. Enligt en tidning slutade hon efteråt en tid att ta emot patienter.

Blind och rik
Mot slutet av livet förlorade hon synen och slutade ta emot patienter. Hon dog i Stockholm i mars 1881.
Kvinnan som hjälpte stadens fattiga var själv inte fattig. Enligt Lindberg visade bouppteckningen efter henne en förmögenhet på 17 400 kronor.
Kvinnorna som fick bli läkare
Den 3 juni 1870 beslutade kungen att kvinnor fick ta läkarexamen och arbeta som privatpraktiserande läkare. Den första som gjorde det var Karolina Widerström. Enligt Karolinska institutet tog hon sin läkarexamen i maj 1888.

Konstigt nog fick Lovisa Åhrberg en medalj av kungen för att hon tog hand om sjuka, i ett land där hon aldrig själv fick bli läkare. När den första kvinnan blev läkare hade hon varit död i sju år.


