Kastreringslagen 1944, och valet mellan operationen och anstalten

Den 8 januari 1944 skrev kung Gustaf V och justitieministern Thorwald Bergquist under två lagförslag till riksdagen. Det ena gjorde homosexuella handlingar lagliga. Det andra gjorde det möjligt att kastrera människor, i praktiken nästan bara män.
Båda lagarna började gälla samma dag, den 1 juli 1944.
Två förslag som hörde ihop
Riksdagen hade själv kopplat ihop frågorna. I förslaget om kastrering nämns att en motion 1943 hade hävdat att frågan om kastrering "ägde nära samband med åtgärderna mot homosexualitetens samhällsfarliga yttringar".
Enligt den statliga utredningen om steriliseringarna från 1999 var skälet till lagen "i första hand kriminalpolitiskt", för att åtgärda kroniska sedlighetsförbrytare och det som homosexualiteten då ansågs medföra.
Vad lagen sa
Enligt lagen fick en person kastreras om han "med skäl" kunde antas begå allvarliga brott på grund av sin könsdrift, och han samtyckt till det. Han fick också kastreras om könsdriftens "abnorma riktning eller styrka" gav honom svårt själsligt lidande eller annan allvarlig olägenhet. I förslaget nämndes uttryckligen konstitutionellt homosexuella som exempel på det senare.
Men det fanns ett undantag. Den som på grund av "rubbad själsverksamhet" inte ansågs kunna ge ett giltigt samtycke fick kastreras ändå, utan samtycke.
Ingen fick kastreras före 23 års ålder, om det inte fanns synnerliga skäl. Tillstånd gav i regel Medicinalstyrelsen.

Valet
Justitieministern skrev själv i förslaget att den som satt på en anstalt "måste säga sig, att han har ringa utsikt att bliva utskriven därifrån". Önskan att komma ut kunde därför bli ett starkt motiv att gå med på kastrering. Han såg ingen motsättning mot frivilligheten. Anstaltsläkaren borde tvärtom upplysa den intagne om att han kunde bli utskriven om han lät kastrera sig.
1949 ville några riksdagsledamöter införa tvångskastrering. Strafflagberedningen, den statliga kommitté som tagit fram lagen, svarade att det inte behövdes. Enligt praxis "torde kastrering utgöra förutsättning" för att en farlig sedlighetsförbrytare skulle skrivas ut från sinnessjukhus eller säkerhetsanstalt. Det innebar "en stark press", men "han har ändock en valrätt", skrev beredningen. Riksdagens första lagutskott citerade yttrandet.
Enligt utredningen 1999 tyder arkivmaterial på att kastrering ibland ställts som villkor för att få bli utskriven, främst för män som var tvångsintagna på vissa anstalter.
Vilka som kastrerades
Fram till slutet av 1948 hade 126 personer kastrerats enligt lagen. Av dem hade 100 gjort sig skyldiga till sexualbrott, bland dem 28 för homosexuella handlingar. Vissa sådana handlingar, till exempel med unga, var fortfarande brottsliga efter 1944. 88 av de 126 hade diagnosen oligofreni, alltså utvecklingsstörning.
Medicinalstyrelsen följde upp 66 kastrerade män. 13 av dem hade fortfarande könsdrift. "Något radikalmedel mot sexualförbrytelser kan kastrering alltså icke anses vara", skrev myndigheten.
Totalt kastrerades omkring 400 personer enligt lagen, nästan alla män. Enligt utredningen 1999 var det sex kvinnor.
Ingen ersättning hittad
1999 fick de som tvångssteriliserats rätt till 175 000 kronor i ersättning. Utredningen bad samtidigt regeringen överväga om även de kastrerade skulle kunna få ersättning. Men enligt utredningen var det redan då "endast ytterst få om ens några" av dem som levde, eftersom kastreringen ofta ledde till medicinska problem och en tidig död.
Någon ersättning till de kastrerade har vi inte kunnat hitta.
Lagen som levde kvar
Nästan alla kastreringar gjordes före 1970. Därefter användes lagen främst vid könsbyten, fram till 1994. Efter det var ärendena mycket ovanliga, men lagen fanns kvar tills den upphävdes vid utgången av 2012.
I dag diskuteras frågan igen, men i en annan form. I augusti 2026 gav regeringen en utredning i uppdrag att överväga om frivillig kemisk kastrering eller annan behandling ska kunna bli en förutsättning för villkorlig frigivning för den som dömts för sexualbrott eller barnpornografibrott.

Konstigt nog blev homosexualitet laglig i Sverige samma dag som en lag började gälla som gjorde det möjligt att kastrera homosexuella män.


