När kaffe var förbjudet i Sverige

Tänk dig en svensk morgon utan kaffe. Ingen fika, ingen påtår. Och den som ändå får tag på kaffe bryter mot lagen.
Så såg det ut i Sverige, fem gånger om, mellan 1756 och 1823.
Den nya lyxdrycken
Kaffet kom till Sverige i slutet av 1600-talet. Men det var först när Karl XII kom hem 1715, efter flera år i det osmanska riket, som vanan på allvar började spridas bland de rika. Kungen ska ha fått smak för drycken under åren hos turkarna.
Kaffe var en lyxvara. År 1740 kostade ett skålpund kaffe, ungefär 4 hekto, lika mycket som en dräng tjänade på ett år. En dräng var en anställd arbetare på en bondgård.
Och det var just det som oroade makthavarna.
Pengarna som försvann ut ur landet
Sverige följde vid den här tiden en idé om att landet skulle bli rikt genom att exportera mycket och importera lite. Daler var den tidens pengar, ungefär som kronor i dag. Varje daler som gick till utländskt kaffe var pengar som försvann ut ur landet.
Redan 1746 kom en kunglig förordning mot kaffe och te, med höga skatter. Den som inte betalade kunde få böter, och kopparna och fatet kunde beslagtas.
Sedan gick man längre. Det första totalförbudet kom 1756. Det drevs igenom av bönderna i riksdagen, och det var delvis en hämnd. På grund av brist på spannmål hade bönderna förlorat rätten att bränna sitt eget brännvin. Då skulle adeln och de rika i städerna inte heller få dricka sitt kaffe.
Kaffe på rötter och råg
Förbuden hävdes och infördes igen, i omgångar. Det sista gällde 1817–1823. Trots förbuden fortsatte folk att dricka kaffe.
När det sista förbudet hävdes 1823 var det dock för sent att stoppa kaffet. Under 1800-talet blev det billigare, och fler började dricka det. Fattiga familjer blandade kaffet med annat som gick att rosta: roten från cikoria, en blå blomma som växer vid vägkanter, maskrosrötter, sockerbetor och råg. Kaffesumpen kokades flera gånger, tills kaffet blev allt tunnare.
Kring år 1900 hade kaffet blivit Sveriges nationaldryck. Ordet fika finns i skrift sedan 1910.

Kungen och tvillingarna
Ingen berättelse om svenskt kaffe är komplett utan Gustav III:s experiment. Så här brukar den berättas:
Kungen var övertygad om att kaffe var farligt. Han tog två enäggstvillingar som hade dömts till döden och gav dem livstids fängelse i stället, på ett villkor. Den ene skulle dricka tre kannor kaffe om dagen resten av livet. Den andre skulle dricka lika mycket te. Två läkare skulle följa dem och se vem som dog först.
Läkarna dog först. Gustav III mördades 1792. Till slut dog tvillingen som drack te, 83 år gammal. Kaffedrickaren levde vidare.
Det är en perfekt historia. Kanske för perfekt.
Förmodligen aldrig hänt
Ingen har kunnat hitta några samtida källor om experimentet. Inga namn på tvillingarna, inga fängelsehandlingar, inga läkarrapporter. Den äldsta version som har hittats är från 1937, i en amerikansk text, nästan 150 år efter kungens död.
Forskaren Bengt af Klintberg, som har ägnat stor del av sitt liv åt att studera myter och historier som sprids från person till person, har sagt att han skulle ha känt till berättelsen om den var sann. Den låter, enligt honom, som en historia av sent ursprung.
Så kaffeförbuden var verkliga. Men Sveriges mest berömda kaffeexperiment har konstigt nog förmodligen aldrig hänt.


