Haijbyaffären, mannen som fick betalt för att tiga om kungen

En man påstod att han haft en hemlig relation med Sveriges kung. I över tio år fick han pengar för att tiga. Men när det hela till slut hamnade i domstol var det han som dömdes.
Fiskhandlarens son
Kurt Haijby föddes 1897 i Stockholm som Kurt Alfred Johansson. Hans pappa hade en fisk- och viltaffär i Gamla stan, och som pojke fick Kurt gå ärenden till slottet.
Han hade ett brokigt liv. Enligt forskaren Göran Söderström dömdes han mellan 1915 och 1925 sex gånger till straffarbete för olika brott. 1923 vådasköt han en polisman till döds i Göteborg. Han arbetade också som skådespelare och trollkarl, och 1932 köpte han och hans fru restaurang Lido på Kungsgatan i Stockholm.
Audiensen
I slutet av 1933 gick Haijby på en allmän audiens hos kung Gustaf V. Han ville ha hjälp att få ett tillstånd att servera sprit. Det fick han aldrig.
Men enligt Haijby hände något annat. "Enligt Haijby nappade kungen, bad att få träffa honom enskilt och inledde ett sexuellt förhållande", skriver Söderström.
Om det stämmer är omstritt. Kungens biograf Stig Hadenius skriver att påståendet "har kunnat vederläggas med hjälp av samtida material". Söderström, som har gått igenom de tidigare hemliga handlingarna, bedömer i stället att ett förhållande på någon eller några månader kan ha ägt rum, men att Haijbys uppgifter i flera delar är uppenbart felaktiga.

Pengarna
Enligt Söderström hade hovet betalat Haijby pengar redan tidigare. Men 1936 blev han ett stort problem för hovet. Hans fru begärde skilsmässa och pekade i ansökan ut kungen. Enligt Hadenius beordrade hovets överintendent i maj 1936 att 20 500 kronor skulle betalas ut ur kungens enskilda fond. Enligt Söderström betalades sammanlagt 34 465 kronor ut under skilsmässoåret, det mesta till hustrun. Söderström menar att skilsmässan troligen var iscensatt för att få pengar. 1937 fick Haijby 30 000 kronor mot att han lämnade ifrån sig en almanacka från 1932, som han påstod innehöll anteckningar om möten med kungen.
Kungen ska vid de första utpressningshoten ha sagt att "det får inte bli någon skandal, men gör det så billigt som möjligt", skriver Hadenius.
Pengarna kom från kungens privata förmögenhet, inte från staten. Det sa justitieministern Herman Zetterberg i riksdagen 1953. Betalningarna pågick i mer än tio år. Hur mycket det blev sammanlagt är osäkert. Populär Historia har uppgett 250 000 kronor.
Skickad till Tyskland
Hovet och myndigheterna försökte få bort Haijby från Sverige. Enligt Söderström satte överståthållaren Torsten Nothin och hovet som villkor för ett månatligt underhåll att han skulle flytta till Tyskland. En polismästare kontaktade en kollega i Berlin för att ordna uppehållstillstånd.
I december 1938 fördes Haijby av polis till Beckomberga sjukhus. Han var då misstänkt för sexuella övergrepp mot två pojkar, men utredningen lades senare ner. Enligt Läkartidningen skrev han dagen före utskrivningen under ett återkallande av sina påståenden om kungen och lovade att resa till Tyskland.
I Tyskland dömdes han till nio månaders fängelse för otukt med minderårig. I början av 1940 utvisades han. 1941 hamnade han på Beckomberga igen. Justitiekanslern kom senare fram till att intagningarna var medicinskt motiverade, men lämnade öppet om även andra hänsyn hade spelat in.
1947 gav Haijby ut en nyckelroman om sin historia. Enligt Läkartidningen köpte Stockholms kriminalpolischef upp resten av upplagan, med pengar från hovet och Haijbys före detta fru.
Rättegången
Gustaf V dog den 29 oktober 1950. Året därpå beordrade regeringen justitiekanslern att utreda Haijbys påståenden. Författaren Vilhelm Moberg kallade fallet "århundradets största svenska rättsskandal". Utredningen hemligstämplades.
Men utredningen vände sig mot Haijby själv. I december 1952 dömdes han av Stockholms rådhusrätt till åtta års straffarbete för grov utpressning. Svea hovrätt sänkte straffet till sex år.

De som hade betalat honom åtalades aldrig. "Den som företräder och hjälper det egentliga offret för en utpressare, blir därigenom icke delaktig i brottet", sa justitieministern i riksdagen.
Haijby släpptes 1956. Han dog 1965.
Konstigt nog var det alltså mannen som tog emot tystnadspengarna som dömdes, och först när kungen, vars pengar det var, hade dött.


