Getåolyckan, när marken gav vika under snälltåget

Det var tisdagen den 1 oktober 1918, strax före sju på kvällen. Snälltåg 422 från Malmö var på väg mot Stockholm. Det hade passerat Norrköping och körde nu längs Bråvikens strand, där banvallen ligger i en brant sluttning ner mot vattnet.
Det var mörkt. Ingen ombord kunde se att marken framför dem just hade försvunnit.
Raset
September 1918 hade varit ovanligt regnig, efter en torr vår och sommar. Vid Getå, i den branta sluttningen mot Bråviken, gav jorden vika. Ett skred tog med sig banvallen, rälsen, telegrafstolparna och vägen nedanför.
Tidigare på kvällen hade ett annat tåg passerat platsen utan problem. Men när snälltåget kom var banan borta. Loket och flera vagnar störtade ner för slänten, omkring åtta meter, och landade på landsvägen. Loket välte.
Enligt Statens geotekniska institut krossades vagnarna "då de slog emot marken på landsvägen".

Branden
Det värsta kom sedan. Vagnarna var byggda av trä. Glöd från lokets eldstad tände eld på de krossade vagnarna, och elden spred sig. De flesta som dog omkom i branden, inte i själva fallet.
Lokets eldare, Carl-Erik Carlsson från Mjölby, hade enligt Svenska kyrkan förlorat en arm och delvis begravts under kolen. Han skadades dessutom av hett vatten och ånga och dog strax efter av sina skador. Han lämnade en fru och tre barn efter sig.
Lokföraren överlevde. Två postmän i postvagnen, som blev helt förstörd, klarade sig också.
Minst 41 döda
Exakt hur många som dog vet ingen. Enligt Järnvägsmuseet dog 42 människor, och andra källor anger minst 41. Ungefär lika många skadades. Det är än i dag Sveriges värsta tågolycka.
Den 10 oktober 1918 hölls en gemensam begravning i Norrköping. Många av offren begravdes i en gemensam grav på Norra kyrkogården, där det i dag står ett minnesmärke.

Ingen skyldig
Ingen ställdes till svars. Olyckan bedömdes inte ha gått att förutse. Banan var stängd till i december, och den byggdes om närmare berget och förstärktes med sten.
Men olyckan fick stora följder för hur Sverige bygger. Statens Järnvägar inrättade en egen geoteknisk avdelning, och Getå räknas som en milstolpe för svensk geoteknik, läran om hur marken håller för det man bygger på den.
Loket som störtade, F 1200, reparerades och var i trafik igen redan 1919. I dag står det på Järnvägsmuseet i Gävle.

Konstigt nog var det loket, vars glöd tände branden, som räddades. Det reparerades och var i trafik igen knappt åtta månader senare.


