Guss, keff och tjej, orden från gatan som blev svenska

Guss, keff, len, aina, shuno. Många svenskar har hört orden. Men vilka av dem är egentligen svenska, enligt ordböckerna?
Rinkebysvenskan
1987 spelade språkforskaren Ulla-Britt Kotsinas, sedermera professor i nordiska språk vid Stockholms universitet, in unga i Rinkeby norr om Stockholm. Hon ville beskriva den svenska som de pratade.
Ordet fanns redan. Rinkebysvenska kom med i Svenska språknämndens lista över nya ord 1987. Enligt Kotsinas hade varianten fått flera namn, "rinkebysvenska, rinkebyska och, skämtsamt, kebabspråket". En pojke ska ha sagt till sin lärare: "Så heter det inte på rinkebyska".
1988 publicerade Kotsinas artikeln "Rinkebysvenskan – en dialekt?". Hon kom fram till att det var en social dialekt, en "gruppvarietet", och att den kunde bli en lokal variant av stockholmskan, eller försvinna ganska snabbt.
Ett namn som de unga inte gillar
I dag använder forskare andra ord, som multietniskt ungdomsspråk, förortsslang och förortssvenska. Enligt forskarna Ellen Bijvoet och Karin Senter (2021) gillar de unga inte namnet rinkebysvenska, eftersom "platsavgränsningen blir för snäv". Samma sätt att prata finns i många förorter.
Orden kommer från flera språk, bland annat arabiska, kurdiska, turkiska och somaliska. Och enligt forskarna spelar engelskan inte någon huvudroll.

Guss och keff i SAOL
2006 kom den trettonde upplagan av Svenska Akademiens ordlista. Bland omkring 10 000 nya ord fanns två som väckte debatt: guss och keff.
Guss betyder flicka. Enligt Svensk ordbok kommer det "av turkiska kız med samma betydelse". Keff betyder dålig. Varifrån det kommer anger ordboken inte. Båda finns belagda sedan 1995, enligt Svensk ordbok.
Sture Allén, tidigare ständig sekreterare i Svenska Akademien, förklarade det för SVT 2005: "De blir svenska när vi tar hand om dem, uttalar dem på svenskt sätt, böjer dem på svenskt sätt och stavar dem på svenskt sätt." Zanyar Adami från tidningen Gringo var nöjd. "Det är på tiden känns det som", sa han.
Ord som inte kom med
Många andra ord finns inte i SAOL, till exempel shuno, aina, yalla, wallah och len i förortsbetydelsen. Shuno har enligt forskarna Helgason och Sköldberg sju olika stavningar bara i svenska raptexter, och ordet fanns inte i någon av de allmänna ordböcker de undersökte.
Ordet len finns i SAOL, men bara med en annan betydelse: mjuk. Det ordet finns belagt sedan 1400-talet, i Heliga Birgittas uppenbarelser. Förortens len, som ungefär betyder "hörru", har enligt Kotsinas kommit från turkiskan.
Och ordet bror, som många i förorten använder när de pratar med en kompis, är äldre än så. Enligt Svensk ordbok finns det belagt sedan 800-talet, på Rökstenen.
Tjej var också gatuslang
Det är inte första gången som unga i Stockholm har lånat ord från andra språk.
Ordet tjej kommer enligt Svensk ordbok "av romani tjej 'flicka'", och finns belagt sedan 1915. Det kom in i svenskan via Stockholms gatuslang. Lattjo, jycke och haja kommer också från romani: lattjo av laço, god, och jycke av jucklo, hund.
Alla tyckte inte om det. 1929 skrev DN: "Det är bättre att i en barnbok tala om en ungmö än om ett tjej, såvida man nu inte… vill hålla sig till att säga flicka."
Enligt Kotsinas kallades tuffa arbetarungdomar för "kväsare" på 1890-talet och "söderamrisar" på 1910-talet. Hon skriver att deras språk kallades "den nya svenskan" i en tidningsrubrik 1912.

Kalabalik
Det kanske mest kända exemplet är ännu äldre. Ordet kalabalik kommer enligt Svensk ordbok "av turkiska ghalabaliq" som egentligen betyder folksamling, och finns belagt sedan 1713.
Det var då Karl XII och hans soldater hade bott i flera år i Bender i Osmanska riket. I början av februari 1713 anfölls kungens läger, och striden kallades kalabaliken i Bender. Ordet spreds sedan i svenskan.

Kotsinas skrev 1996 att förortens språk kan "lämna spår efter sig" och så småningom ingå i vårt dagliga tal "utan att vi är medvetna om dess ursprung".
Konstigt nog tyckte DN en gång att tjej inte passade i en barnbok. I dag är det ett helt vanligt ord för en flicka.


