Folkomröstningen 1922, när Sverige nästan förbjöd all alkohol

Den 27 augusti 1922 gick svenskarna till val för att svara på en enda fråga: skulle alla rusdrycker förbjudas?
Det var Sveriges första folkomröstning. Och det var nära.
Sverige och spriten
Supandet var ett stort problem i Sverige. Enligt Eva Lenneman på Spritmuseum fanns det på 1800-talet en hög alkoholdödlighet, framför allt bland manliga arbetare. Nykterhetsrörelsen växte sig enorm. 1910 hade organisationerna tillsammans 350 000 medlemmar, och de var Sveriges största folkrörelse, enligt Populär Historia.
I andra länder blev det förbud. Finland förbjöd alkohol 1919, Norge förbjöd brännvin under en period från 1916, och USA införde förbud 1920.
Sverige valde först en mellanväg. Från 1919 gällde motboken i hela landet. Med den fick man köpa en viss mängd sprit. Den vanligaste ransonen för en man var tre liter sprit i månaden, enligt Systembolagets historia. En kvinna fick oftast en halvliter per kvartal.
Frågan
1921 bestämde riksdagen att det skulle gå att hålla rådgivande folkomröstningar. Redan året efter hölls den första. Den som ville ha "en lag om fullständigt rusdrycksförbud i riket" skulle rösta ja.
Förbudet skulle ha gällt alla drycker med mer än 2,25 viktprocent alkohol. Alltså även vin och öl, till och med vanlig pilsner.

M och K
Röstsedlarna var vita och lika för alla. Men varje sedel stämplades med ett M om den röstande var man, och ett K om det var en kvinna.
Kvinnor hade fått rösta i riksdagsvalet året innan, och nu ville man veta hur könen röstat. Enligt SCB ansågs det viktigt "så att inte kvinnornas röster skulle avgöra i en fråga som egentligen ansågs var mest för män". Enligt Populär Historia var det framför allt nej-sidan som ville ha könsmärkningen.
Riksdagsledamoten Kerstin Hesselgren protesterade. Striden hade "alldeles snedvridit hela frågan och gjort den till vad den icke behöver och icke bör vara, en kvinnofråga", sa hon.
Pilsnern och kräftorna
Kampanjen blev intensiv. Förbudsvännerna höll enligt Populär Historia minst 10 000 föredrag och möten. Nej-sidan tryckte drygt 50 miljoner etiketter till pilsnerflaskor, med budskapet att även pilsnern skulle försvinna.
Konstnären Albert Engström gjorde nej-affischen "Kräftor kräva dessa drycker!".
Resultatet
Nej vann med 51 procent mot 49. Skillnaden var omkring 36 000 röster. Enligt SCB är det den jämnaste folkomröstning som Sverige har haft.
Kvinnor och män hade röstat helt olika. "59 procent av kvinnorna röstade för förbudet, medan 59 procent av männen röstade emot", skriver SCB. Men nästan 150 000 fler män än kvinnor röstade. Därför vann nej.
Om bara kvinnorna hade röstat hade det alltså blivit ja. Men omröstningen var bara rådgivande, och enligt Populär Historia hade förbudsvännerna själva sagt att det behövdes 60 procent ja för att driva igenom ett förbud.
Landet var också delat. I Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jönköpings län röstade omkring 80 procent ja. I Stockholms stad röstade nästan 87 procent nej.
Motboken fanns kvar
Efter folkomröstningen gav politikerna upp planerna på ett totalförbud. Motboken fick fortsätta. Den avskaffades först den 1 oktober 1955, samma dag som de lokala systembolagen slogs ihop till ett nationellt Systembolaget.

Konstigt nog avgjordes Sveriges första folkomröstning av männen. Kvinnorna, som precis hade fått rösträtt, röstade ja till förbud, men de var färre som gick och röstade.


