Dubbelmordet i Linköping som löstes med släktforskning

Det är en regnig tisdagsmorgon i Linköping, den 19 oktober 2004, strax före klockan åtta. Åttaårige Mohammed Ammouri är på väg till skolan längs Åsgatan. På samma gata går Anna-Lena Svensson, 56 år, på väg till sitt jobb som lärare.

Båda dör av sina skador. En man har knivhuggit dem, helt utan förvarning.

Sedan försvinner han. Det skulle dröja nästan 16 år innan polisen fick veta vem han var.

Ett spår som inte ledde någonstans

Gärningsmannen lämnade spår efter sig. Kniven låg kvar på platsen. I ett tidningsställ utanför en ICA-butik hittades senare en mössa med hårstrån.

Polisen hade alltså hans dna. Problemet var att det inte fanns i något register. Mannen hade aldrig varit dömd för något brott.

Utredningen växte och blev en av de största i Sveriges historia, bara mordet på Olof Palme var större. Enligt polisen hölls omkring 7 000 förhör, det kom in omkring 13 000 tips och omkring 5 000 personer fick lämna dna-prov. Ingen av dem matchade.

Polisen tog också fram fantombilder, alltså tecknade bilder av hur gärningsmannen kunde se ut. De gav nya tips, men inget som löste fallet.

Släkten som nyckel

En av dem som arbetade med fallet från första dagen var polisen Jan Staaf. Han gav aldrig upp.

Under 2019 började polisen titta på en metod som hade använts i USA. Där hade polisen löst gamla mord med hjälp av släktforskning. Tanken är enkel. Även om gärningsmannen själv inte finns i något register, kan hans kusiner och andra släktingar ha lämnat sitt dna till en släktforskningssajt.

Polisen fick tillåtelse att prova metoden i ett så kallat pilotprojekt, ett försök i liten skala. Under 2019 bestämde polisen att dna:t från brottsplatsen skulle köras i två amerikanska släktforskningssajter, GEDmatch och FamilyTreeDNA.

Men innan det hann laddas upp ändrade GEDmatch sina regler, så att polisen bara fick söka bland användare som själva gett lov. Det gjorde sökningen mycket mindre. "Det kändes lite surt att vi inte var framme i tid", sa Jan Staaf till SVT.

Där tog släktforskaren Peter Sjölund över. Han letade efter personer som var avlägset släkt med gärningsmannen. Sedan gick han bakåt i gamla kyrkböcker, alltså de register där kyrkan förr skrev upp alla som föddes, gifte sig och dog. Till slut hittade han en gemensam förfader. Därifrån följde han släkten framåt igen, gren för gren, ända fram till i dag.

"Janne, jag har hittat honom"

En fredag i början av juni 2020 var Jan Staaf på en studentfest. Då ringde telefonen. Det var släktforskaren. Enligt Staaf sa han: "Janne, jag har hittat honom."

Släktträdet pekade ut två bröder. De var de enda som kunde vara gärningsmannen.

Polisen hade faktiskt redan fått ett tips om en av dem. I januari 2020 hade en barndomsvän berättat att mannen var intresserad av knivar. Han kallades till förhör och dna-prov, men kom aldrig dit.

Tidigt på morgonen tisdagen den 9 juni 2020 grep polisen en av dem i hans hem i Linköping. Han var 37 år och hade aldrig varit dömd för något. Båda bröderna fick lämna dna-prov. Samma dag kom svaret: dna:t matchade. Mannen erkände i förhör samma dag.

"Släktforskningsdatabaser är ett väldigt kraftfullt verktyg. Det kan bidra där traditionellt polisarbete misslyckas", sa Ricky Ansell, som berättade om försöket på polisens presskonferens dagen efter gripandet.

"Det här brottet är precis lika allvarligt idag som för 16 år sedan", sa Jan Staaf på presskonferensen. Till SVT sa han: "Jag är både lättad och glad."

Domen

Den 1 oktober 2020 dömde Linköpings tingsrätt Daniel Nyqvist för två mord. Enligt domen var angreppen brutala och helt oprovocerade.

Han ansågs ha begått brotten under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Därför dömdes han inte till fängelse, utan till rättspsykiatrisk vård, alltså vård på ett psykiatriskt sjukhus. Han släpps inte förrän en domstol har prövat att det är säkert.

Mohammeds pappa vittnade i rätten. "Han var allt i familjen, han var skrattet, han var glädjen, han var energin", sa han enligt SVT. Han berättade också att han kunde börja sova först när gärningsmannen hade gripits.

En ny lag

Metoden väckte frågor om privatliv. Den som laddar upp sitt dna till en släktforskningssajt hjälper ju samtidigt polisen att hitta sina släktingar. Integritetsskyddsmyndigheten, som ska skydda folks personuppgifter, kom senare fram till att det inte fanns någon lag som gav polisen rätt att fortsätta använda metoden.

Efter en utredning kom en ny lag. Sedan den 1 juli 2025 får polisen använda släktforskning med dna, men bara i de allvarligaste fallen: mord, grov våldtäkt och grov våldtäkt mot barn. Det krävs alltid att en åklagare beslutar om det, och metoden ska bara användas när inget annat har fungerat. Enligt polisen blir Sverige därmed ett av de första länderna i världen, vid sidan av USA, som använder metoden.

I april 2026 greps en man för ett annat gammalt dubbelmord, i Brattås utanför Härnösand år 2005, efter att polisen använt samma metod.

Det var 5 000 dna-prov som inte räckte. Konstigt nog var det till slut gärningsmannens avlägsna släktingar, och kyrkböcker från 1800-talet, som ledde polisen rätt.