Historia1654 · 5 min läsning

Drottningen som lämnade tronen och flyttade till Rom

Porträtt av drottning Kristina med långt lockigt hår, vit skjorta och svart sjal
Drottning Kristina, målad av Sébastien Bourdon. Nationalmuseum. Public domain.

Den 6 juni 1654 sitter en 27-årig kvinna på en tron av silver i rikssalen på Uppsala slott. Hon bär kungamanteln och kronan. I händerna håller hon spiran, en lång prydnadsstav, och riksäpplet, en guldkula med ett kors på. Båda är symboler för kungens makt.

En efter en lämnar hon ifrån sig sakerna. Riksregalierna, kungamaktens symboler, förs bort, manteln tas av. Hon håller ett avskedstal, och ett samtida vittne beskriver henne som "skön som en ängel". I salen gråter riksdagsmännen.

Samma dag kröns hennes kusin till kung. Kristina är inte längre Sveriges drottning. Och det var hon själv som ville det.

Flickan som skulle ha varit en pojke

Kristina föddes på Stockholms slott i december 1626, som dotter till kung Gustav II Adolf och Maria Eleonora. Enligt hennes egen självbiografi trodde barnmorskorna först att hon var en pojke. Hon skrev att hon föddes med en så kallad segerhuva, en hinna som ibland täcker ett nyfött barn, så att bara ansiktet, armarna och benen syntes. Hon var dessutom hårig över hela kroppen och hade en grov och stark röst. Allt detta fick barnmorskorna att tro att hon var en pojke.

Kungen ska ha tagit beskedet med ro. "Låtom oss tacka Gud, min syster. Jag hoppas, att denna flicka skall bliva mig så god som en gosse", lyder hans svar i den svenska traditionen. Gosse är ett gammalt ord för pojke.

Han fick aldrig se henne växa upp. Den 6 november 1632 dog Gustav II Adolf i strid vid Lützen i Tyskland. Kristina var knappt sex år gammal och ärvde tronen. Riksdagen gav henne titeln kung.

Uppfostrad som en prins

Under hennes barndom styrdes landet av en förmyndarregering, en grupp vuxna som styrde i hennes ställe. Den leddes av Axel Oxenstierna, som var rikskansler, ungefär som en regeringschef. Från tolv års ålder lärde han henne själv hur man styr ett land. "Vi tillbringade ofta tre, fyra eller flera timmar med varandra", skrev hon senare.

Hon fick en uppfostran som annars bara prinsar fick. Hon lärde sig fäktas, rida och jaga björn. Enligt Svenskt biografiskt lexikon lärde hon sig tala och delvis skriva franska, tyska, italienska och holländska, och dessutom latin.

År 1644 började hon regera själv. Hon ville göra Sverige till en kulturell stormakt och samlade konst, böcker och manuskript. Hon bjöd in forskare och tänkare från hela Europa, bland dem den franske filosofen René Descartes.

Descartes kom till Stockholm i oktober 1649. Två eller tre gånger i veckan skulle han komma till drottningens arbetsrum klockan fem på morgonen. Han blev sjuk under den stränga vintern och dog i februari 1650.

6 årvar Kristina när hon ärvde tronen
27 årnär hon lämnade tronen
1689dog hon i Rom

"Omöjligt att gifta mig"

En drottning förväntades gifta sig och föda en tronarvinge. Kristina vägrade. År 1649 förklarade hon för rådet att hon ville att hennes kusin Karl Gustav skulle bli kung efter henne, utan att hon själv gifte sig. "Jag säger det uttryckligen … att det är mig omöjligt att gifta mig", sa hon enligt Svenskt biografiskt lexikon.

Det var början till slutet. I juni 1654 abdikerade hon, alltså avgick som drottning. Hon fick behålla full makt över sin egen person och fick inkomster från bland annat Norrköping, Öland och Gotland att leva på.

Teckning av en stor sal full av människor, med en tron längst in
Kristina lämnar tronen i rikssalen på Uppsala slott den 6 juni 1654. Erik Dahlberg. Public domain.

Varför hon gjorde det är fortfarande omdiskuterat. Själv hänvisade hon till att en kvinna inte kunde leda en armé. Per Brahe, en av landets mäktigaste män, tyckte att det var en dålig ursäkt. Historiker har pekat på hennes tro, hennes vägran att gifta sig, statens ansträngda ekonomi och hennes längtan efter ett annat liv.

Klädd som man genom Danmark

Kristina lämnade Sverige nästan direkt. Hon tillbringade sin sista natt i landet på Halmstads slott och tog sig sedan genom Danmark klädd som en man. Redan året innan hade hon skickat konst, böcker och manuskript utomlands.

På julafton 1654 blev hon i hemlighet katolik i Bryssel. I ett land där den lutherska läran var statens grund var det nästan otänkbart för en svensk drottning. Hon höll det hemligt, eftersom hon var rädd att Sverige skulle stoppa hennes inkomster. Först i november 1655 blev det offentligt, i Hofkirche i Innsbruck.

I december 1655 tågade hon in i Rom.

Livet i Rom

I Rom levde Kristina mitt i kulturlivet. Hon bodde först i Palazzo Farnese och flyttade 1659 till Palazzo Riario, dagens Palazzo Corsini, där hon bodde resten av livet. Hon grundade en akademi och samlade en konstsamling med verk av bland andra Tizian, Veronese och Rafael.

Men hon hade också politiska drömmar. Hon försökte bli drottning av Neapel, med stöd av Frankrike, och senare av Polen. Ingenting lyckades.

Hennes mörkaste stund kom i Frankrike 1657. På slottet Fontainebleau upptäckte hon att hennes stallmästare Monaldeschi, chef för hennes hästar och vagnar, hade läst och spionerat på hennes brev och förrått hennes planer på Neapel. Hon lät avrätta honom, och hävdade att hon hade rätt att döma människorna vid sitt eget hov. Det skadade hennes rykte allvarligt över hela Europa.

Graven i Peterskyrkan

Kristina dog i Rom den 19 april 1689. Hon hade önskat en enkel begravning. I stället lät påven visa upp henne på en praktfull bädd, med silvermask och förgylld krona, så att folk kunde ta farväl. Hon begravdes under Peterskyrkan. Hon var den andra kvinnan som fick den äran, och i dag är de bara tre.

Ett gravmonument i marmor med ett förgyllt medaljongporträtt av Kristina mellan två pelare
Kristinas gravmonument i Peterskyrkan i Rom, färdigt 1702. Foto: sailko, CC BY-SA 3.0 (beskuren)

Ett monument, ritat av Carlo Fontana, restes i kyrkan och blev klart 1702. Inskriften talar om Kristina, svearnas drottning, som gav upp sitt rike och vände sig bort från kätteriet, alltså den protestantiska tron som kyrkan i Rom såg som falsk.

Hon har fortsatt att fascinera. Hennes klädsel och sätt väckte redan under hennes livstid frågor, och 1965 öppnades hennes grav för att undersöka teorier om hennes kön. Skelettet visade inget annat än en kvinna, men frågan om vem Kristina var har aldrig släppt.

Hon ärvde en stormakt, men valde att lämna den för ett liv på egna villkor. Konstigt nog är den svenska drottning som man minns bäst i Rom den som frivilligt gav upp Sveriges krona.

Fler stories i Historia →