De, dem eller dom?

"Dom kom hem sent." "Jag såg dom i går."
Så säger de flesta svenskar. Men skriver du så i en skoluppsats får du rött. Där ska det vara de och dem. Och många har svårt att veta vilken som är rätt.
Varför skriver vi på ett sätt och pratar på ett annat?
Ingen påhittad regel
Det är lätt att tro att de och dem är en regel som någon grammatiker har hittat på. Men så är det inte. Skillnaden är mycket gammal.
På fornsvenska, medeltidens svenska, böjdes orden efter vilken roll de hade i meningen. Enligt Isof, myndigheten som forskar om svenska språket, hette ordet ungefär þe när det var subjekt, och en av objektsformerna var þem. Det mesta av det systemet försvann redan under medeltiden. "Men rester av det lever ännu kvar bland våra pronomen, som att vi ännu skriver de som subjekt, men dem som objekt", skriver Isof.
Det är alltså inte skriften som är konstig. Det är talet som har ändrats.
Var kommer dom ifrån?
Dom är inte heller någon ny slang. Enligt Svenska Akademiens ordbok, SAOB, kommer dom troligen från den gamla objektsformen, alltså den som blev dem. Formen finns i skrift redan 1534, i ett av Gustav Vasas brev, där som objektsform, alltså där vi i dag skriver dem.
Runt 1900 var di det vanliga uttalet av de. Enligt SAOB var di det vanliga i ledigt tal i början av 1900-talet, och dom det vanliga för dem. Men i Stockholm och i delar av mellersta och norra Sverige sa man dom för båda. Det beskrevs som vanligt i Stockholm redan 1796.
Språkforskaren Gustaf Cederschiöld skrev i förbigående 1897 att de "vanligen uttalas »di» (på vulgär stockholmska »dåm»)".
Under 1900-talet spred sig dom från Stockholm och norra Sverige söderut. År 1954 skrev Nämnden för svensk språkvård att dom "har en benägenhet att tränga söderut, särskilt i ungdomens språk i städerna". Redan 1971 skrev språkvårdaren Bertil Molde att di mest fanns kvar hos äldre i södra Sverige och i finlandssvenskan. I dag säger de flesta dom.

Radion skulle läsa som det stod
Med radion blev frågan om uttalet större. År 1954 bad nyhetsbyrån TT, som läste upp nyheterna i radio, Nämnden för svensk språkvård om råd. Nämnden föreslog att nyhetsuppläsarna skulle säga de, som det stavas. Det var den enda formen som var "fullt riksgiltig", och den passade både dem som tyckte att di var lantligt och dem som tyckte att dom var vulgärt. Så sa också den kända radiorösten Sven Jerring, skrev nämnden. Men när man pratade fritt, till exempel i intervjuer, var det helt i sin ordning att säga dom eller di.
Förslagen om dom
Åtminstone sedan 1960- och 70-talen har lärare och debattörer föreslagit att man ska få skriva dom. Argumentet är enkelt. Om alla säger dom, varför ska skolbarn behöva lära sig en skillnad som ingen hör?
Lärare frågade flera gånger Institutet för svensk språkvård om eleverna kunde få skriva dom. "På den frågan har vi från institutets sida alltid svarat ett bestämt nej", skrev Bertil Molde 1971. Den lärare som inte lär sina elever skriftspråkets former, som de och dem, "gör dem en otjänst", skrev han.
Debatten har kommit tillbaka många gånger. I mars 2023 sa Lena Lind Palicki, som senare samma år blev chef för Språkrådet, till SVT att förändringen mot dom är "en del av en naturlig språkutveckling". Två veckor senare betonade Isof att hon inte uttalat sig som företrädare för Språkrådet, där hon ännu inte hade börjat. "För standardsvenskan är Språkrådets råd fortsatt att man använder formerna de och dem", skrev Isof.
Vad tycker svenskarna?
I en undersökning från Novus och Språktidningen 2022 ville 39 procent behålla de och dem, medan 26 procent ville gå över till dom. Det överraskande var vilka som var mest emot en förändring. Bland unga mellan 18 och 29 år var 58 procent emot, men bland dem över 65 bara 26 procent.
Dom i ordlistan
Dom finns faktiskt i Svenska Akademiens ordlista, SAOL, men märkt som vardagligt. Och enligt Språkrådet förekommer dom även i standardsvenska, framför allt i personliga texter, för att markera närhet eller ett vardagligare språk.
Så här lyder Språkrådets tips för den som vill skriva de och dem. Byt mot vi och oss. Skulle du skriva vi, ska det vara de. Skulle du skriva oss, ska det vara dem. Och om du är osäker är det större chans att det blir rätt med de, eftersom det är vanligare. Knepet fungerar dock inte när de står framför ett substantiv, som i de snälla lärarna.
Konstigt nog är det just de unga, som nyss har nött in de och dem i skolan, som helst vill fortsätta skriva så.


