Dagen då hela Sverige bytte sida på vägen

Söndagen den 3 september 1967, klockan tio i fem på morgonen. Över hela Sverige står de fordon som fått köra under natten stilla på vänster sida av vägen.
De byter försiktigt sida och väntar. Klockan fem får trafiken rulla igen, nu på höger sida. Och där har den stannat kvar sedan dess.
Vänstertrafik med fel ratt
Sverige hade kört till vänster i över 200 år. Redan i gästgivareförordningen från 1734 stod det att resande som möttes borde vika åt var sin vänstra sida. Men grannländerna körde till höger, och det gjorde alla andra länder på det europeiska fastlandet.
Det fanns ett annat problem också. De flesta bilarna i Sverige hade ratten till vänster, precis som i länder med högertrafik. Föraren satt alltså ute vid vägkanten och hade svårt att se förbi bilen framför. "Med en vänsterstyrd bil på vänster sida blev varje omkörning livsfarlig", skrev Vi Bilägares biltestare Marianne Sterner 2013. Hon tog själv körkort under vänstertrafiken.
Att byta till högerstyrda bilar, som i Storbritannien, var inte aktuellt. "Vi skulle ju ändå gå över till högertrafik, var det tänkt", skrev Expressen vid 50-årsjubileet. "Och då skulle ju alla tvingas byta bil."
Folket sa nej
Frågan hade diskuterats i årtionden. Utredningar föreslog högertrafik både 1935 och 1940. År 1945 sa första kammaren i riksdagen ja, men andra kammaren nej, och förslaget föll.
Den 16 oktober 1955 fick folket säga sitt i en rådgivande folkomröstning. Svaret var tydligt. Av 2,6 miljoner giltiga röster var 82,9 procent nej och bara 15,5 procent ja. Valdeltagandet var lågt, uppskattningsvis 53 procent.
Regeringen konstaterade efteråt att omröstningen hade gett "ett klart uttryck för uppfattningen, att vänstertrafiken bör bibehållas".

Riksdagen sa ja ändå
Men trafiken växte snabbt. Enligt regeringen fanns omkring 0,6 miljoner bilar i Sverige 1955, och 1962 beräknades de vara 1,5 miljoner. Allt fler körde över gränsen. Redan på 1950-talet hade Trafikförsäkringsföreningen räknat ut att i 556 av 1 730 skadefall med fordon från högertrafikländer mellan 1930 och 1952, omkring 32 procent, hade olyckan berott på att den utländske föraren var ovan vid vänstertrafik.
Den 10 maj 1963 röstade riksdagen för högertrafik. I första kammaren blev det 119 ja mot 16 nej, och i andra kammaren 175 mot 34. Sammanlagt 294 mot 50.
Kommunikationsministern Gösta Skoglund sa i riksdagsdebatten att det vore "i hög grad inkonsekvent" att inte vara enig med grannarna om "den viktigaste och mest elementära av alla trafikregler, nämligen om på vilken sida av vägen vi skall köra".
Ett H över hela landet
Nu började fyra års förberedelser. En särskild myndighet, Statens högertrafikkommission, fick ansvaret. Längs vägarna sattes sexkantiga mörkblå skyltar med ett gult H upp. H som i högertrafik. Dagen fick namnet Dagen H.

Bussarna var ett stort problem, eftersom de hade dörrarna på vänster sida. Av omkring 7 500 bussar var ungefär 3 000 redan ombyggda 1966, och omkring 2 000 nya bussar byggda för högertrafik var beställda.
I Stockholms innerstad lades spårvagnarna ner. Bara några förortslinjer fick vara kvar. I Helsingborg ersattes spårvagnarna av bussar.

Bytet fick till och med en egen schlager. "Håll dej till höger, Svensson", skriven av Peter Himmelstrand och inspelad av The Telstars, låg på Svensktoppen hösten 1967. Det tillverkades också prylar med H-märket. På Spårvägsmuseet finns en kalsong som togs fram inför bytet.

Natten mellan lördag och söndag
Klockan fem på morgonen valdes för att det skulle vara ljust och lite trafik. Mellan klockan ett och sex på natten var privat biltrafik förbjuden i hela landet. I Stockholm och Göteborg gällde förbudet redan från lördagen.
Klockan tio i fem stannade alla fordon som var ute, bytte försiktigt sida och väntade. Klockan fem fick trafiken rulla igen. I Stockholm samlades folk på Kungsgatan för att se det hända. Fotot därifrån, med bilar och människor huller om buller, har blivit den klassiska bilden av Dagen H.
Under de första veckorna gällde sänkta hastighetsgränser.
Blev det kaos?
Nej. Under 1967 dog 1 077 människor i trafiken, enligt Transportstyrelsens statistik. Det var betydligt färre än de två åren innan, då 1 313 dog varje år. Troligen körde alla extra försiktigt när allt var nytt.
Effekten höll inte länge. Redan 1968 dog 1 262 personer, nästan lika många som förut.
Bytet blev dyrare än man först trott. År 1963 räknade regeringen med omkring 400 miljoner kronor. Två år senare låg kalkylen på 601 miljoner, och slutnotan blev 632 miljoner. Pengarna togs bland annat in genom en särskild skatt på fordon.
Året efter följde Island efter. Den 26 maj 1968 bytte även islänningarna till högertrafik.
Järnvägen och tunnelbanan var aldrig med i bytet. På dubbelspår kör tågen i Sverige än i dag till vänster, utom kring Malmö där de anpassats till Danmark.
Sverige hade röstat nej, men fick högertrafik ändå. Konstigt nog har ingen sedan dess på allvar föreslagit att byta tillbaka.


