Historia1979 · 4 min läsning

När Sverige förbjöd föräldrar att slå sina barn

Svartvitt foto av ett klassrum där barn sitter vid träbord och skriver, med teckningar på väggarna.
Gubbängens folkskola 1950. Foto: Lennart af Petersens, Stockholms stadsmuseum. Public domain (beskuren)

Så sent som 1965 svarade 53 procent av svenskarna i en gallupundersökning att aga var ett "omistligt redskap" när man uppfostrade barn. Att slå sina barn var för många en helt vanlig del av vardagen.

Fjorton år senare blev Sverige det första landet i världen som förbjöd det.

När det var vanligt att slå

I en undersökning från 1950- och 60-talen i Solna, utanför Stockholm, svarade 95 procent av mödrarna att de någon gång hade slagit sina barn. Ungefär 30 procent slog barnen dagligen när de var mellan ett och två år gamla. Enligt utredningen "Barn och misshandel" från 2001 fanns det "inte något barn i hela studien som inte någon gång blivet slagen av någon av föräldrarna".

Lagen hade länge gett föräldrar rätt att straffa sina barn. Enligt en lag från 1920 fick föräldrar "tukta" sina barn om det behövdes för uppfostran. I föräldrabalken från 1949 byttes ordet mot "tillrättavisa".

I skolan gick det fortare. I folkskolan förbjöds aga helt 1958, och skollagen förbjöd senare uttryckligen kroppslig bestraffning av elever.

En dom som väckte frågan

År 1966 ströks ordet "tillrättavisa" ur föräldrabalken. Men något förbud kom inte. Lagen sa bara att föräldrar skulle hålla uppsikt över sina barn.

Många trodde därför fortfarande att det var tillåtet att slå. Och i en dom från 1975 friade en tingsrätt en pappa som var åtalad för att ha misshandlat sin treåriga dotter. Domstolen skrev att även om det skulle vara bevisat att barnet hade fått ett slag, var det inte visat att våldet hade "överskridit den rätt att aga, som en vårdnadshavare har mot barn i hans vårdnad".

Redan 1972 hade riksdagen bett regeringen att se över lagen. År 1977 tillsattes en utredning om barnens rätt, och i december samma år föreslog den ett uttryckligt förbud.

1979först i världen
259–6röstade riksdagen
53 %var positiva till aga 1965

Riksdagen röstar

Den 15 mars 1979 röstade riksdagen om förslaget. Riksdagen höll då till i Kulturhuset vid Sergels torg i Stockholm. Sedan enkammarriksdagen infördes 1971 rymdes den inte i det gamla riksdagshuset, som byggdes om och stod klart först 1983.

Några moderater ville avslå hela förslaget. Men när rösterna räknades blev det 259 ja och bara 6 nej. Tre ledamöter avstod.

Den 1 juli 1979 började lagen gälla. I föräldrabalken stod nu: "Barnet får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling."

Sergels torg i Stockholm sett uppifrån en sommardag, med fontän, glasobelisk, höghus och bussar.
Sergels torg sett från Kulturhuset sommaren 1978. Där inne satt riksdagen när agaförbudet röstades igenom 1979. Foto: Holger Ellgaard, CC BY-SA 3.0 (beskuren)

En lag utan straff

Det ovanliga var att lagen inte innehöll något eget straff. Det var redan brottsligt att misshandla någon. Men ett slag som bara gav lindrig eller snabbt övergående smärta räknades inte som misshandel enligt brottsbalken.

Det nya förbudet gällde i stället varje handling som i straffsyfte orsakade ett barn smärta, hur lindrig den än var. Där förbudet gick längre än brottsbalken skulle det enligt riksdagens lagutskott främst fungera som ett "pedagogiskt stöd i strävandena att övertyga föräldrar och andra om att inga former av våld får vara medel i barnets uppfostran".

Lagutskottet varnade för att risken var stor att "en reform blir en reform på papperet" om den inte följs upp med en intensiv informationsinsats. Enligt Rädda Barnen betalade Justitiedepartementet för information om lagen i tv och media, och informationen trycktes även på mjölkpaket. Alla hushåll fick dessutom en broschyr om hur man uppfostrar barn utan att slå.

Astrid Lindgrens tal

Hösten 1978, medan lagförslaget redan var på väg, höll Astrid Lindgren ett tal i Frankfurt när hon fick Tyska bokhandelns fredspris. Hon berättade om en äldre kvinna som en gång, som ung mamma, skickade ut sin son i trädgården för att själv hämta en käpp att slå honom med. Pojken kom tillbaka med en sten.

Mot slutet föreslog hon att alla skulle lägga en liten sten på köksbordet som en påminnelse: "Niemals Gewalt!", aldrig våld. Talet nämnde inte den svenska lagen, och lagförslaget var redan skrivet. Men talet har blivit en symbol för samma tanke.

Astrid Lindgren i en blå fåtölj framför en bokhylla, med en penna mot hakan.
Astrid Lindgren omkring 1960. Hennes tal "Aldrig våld!" från 1978 har blivit en symbol för tanken bakom agaförbudet. Okänd fotograf, omkring 1960. Public domain (beskuren)

Sedan dess

Synen hade börjat ändras redan före lagen. Andelen som var positiva till aga sjönk från 53 procent 1965 till 35 procent 1971 och 26 procent 1981, enligt mätningar som redovisas i utredningen från 2001. Senare mätningar ställde frågan annorlunda, men utredningen bedömde att omkring 10–15 procent var positiva kring år 2000. I Allmänna barnhusets undersökning 2021 svarade bara en enda förälder av de tillfrågade, 0,1 procent, att det var okej att slå ett barn.

Våldet har också minskat. År 1980 svarade 27,5 procent av föräldrarna att de hade slagit eller klappat till sitt barn det senaste året. År 2021 var det 0,5 procent, även om 4,5 procent uppgav någon form av fysiskt våld. Men våld mot barn har inte försvunnit. I en undersökning 2022 svarade 13,5 procent av eleverna i årskurs 9 att de någon gång hade utsatts för fysiskt våld av en förälder.

Andra länder följde efter. Finland förbjöd aga 1983 och Norge 1987. I dag har omkring 70 länder ett fullständigt förbud.

Konstigt nog var det en lag utan eget straff som blev vändpunkten. I dag säger nästan inga svenska föräldrar att det är okej att slå ett barn.

Fler stories i Historia →