Skiftnyckeln från Enköping som erövrade världens verktygslådor

Öppna nästan vilken verktygslåda som helst, i Sverige eller utomlands, och du hittar troligen en skiftnyckel. Ett enkelt verktyg där man vrider på en liten skruv så att käften passar runt muttern.

Det som gjorde den världsberömd kom från en verkstad i Enköping. Men mannen bakom den var inte den förste som kom på idén.

Torparsonen som stannade

Johan Petter Johansson föddes 1853 i Södra Härene i Västergötland, i dagens Vårgårda kommun, som son till en torpare, alltså en bonde som arrenderade en liten bit mark. Han arbetade på en torvfabrik, vid järnvägen och som montör på verkstaden Munktells i Eskilstuna.

Han funderade på att emigrera till Amerika. Hans föräldrar och syskon reste dit. Men han valde att gå tillbaka till Munktells för att göra karriär där.

År 1886 hyrde han en smedja i Enköping. Där skulle han laga allt som gick sönder på gårdarna runt omkring, "från symaskiner till lerkranar", som han själv sa.

Tången som blev en uppfinning

Johanssons första stora uppfinning var inte skiftnyckeln utan rörtången. Han berättade senare själv hur det gick till:

"Jag hade blott en sats rörtänger, och när en arbetare tog dem alla hop med sig ut i bygden, så stod jag utan tänger. Man måste ju ha tänger för alla rördimensioner med sig, envar av dem tog endast en dimension och då fick man dra med sig ett helt tungt lass. Då slog det mig en dag plötsligt att det vore bra att ha ställbara rörtänger."

År 1888 fick han patent på sin ställbara rörtång. Den kallades ibland "stålhanden", och Johansson själv blev känd som "Johansson med tången".

Han märkte också något annat. Han tyckte att det var "behagligare att skriva räkning på en levererad fabriksvara än att utföra reparationer, som alltid ansågos för dyra".

Skiftnyckeln

År 1891 fick Johansson patent på en skiftnyckel med två rörliga käftar. Den var troligen för krånglig att tillverka. Året därpå, 1892, fick han patent på en enklare variant: en fast käft och en rörlig, som flyttades med en liten skruv.

Ställbara nycklar fanns redan. Engelsmannen Richard Clyburn hade konstruerat en med samma princip 1842. Men enligt Svenskt biografiskt lexikon hade Johanssons nyckel "behändigare form, och käftarnas insidor kunde tryckas tätt mot varandra". Den var helt enkelt bättre att använda.

Redan 1890 hade affärsmannen B. A. Hjorth i Stockholm fått ensamrätt på att sälja verkstadens produkter. Det var hans företag, B. A. Hjorth & Co, som gav namn åt varumärket Bahco.

Bilarna gjorde den stor

I början gjordes inte många. Omkring 300 skiftnycklar tillverkades det första året, enligt uppskattningar. År 1912 var de 45 000.

Det stora genombrottet kom med bilen. När allt fler började köra bil efter första världskriget behövde alla ett verktyg som passade många olika muttrar. År 1922 tillverkades över 100 000 skiftnycklar om året, och på 1930-talet över en halv miljon.

Johanssons nycklar sågs som bättre än konkurrenternas. Enligt Svenskt biografiskt lexikon var både formen och precisionen bättre, och det svenska stålet höll högre kvalitet än de billiga gjutna nycklarna från USA.

Johansson själv sålde sina aktier till Hjorth 1916, när han var 63 år. Han fortsatte att uppfinna. Hur många patent han fick skiljer sig mellan källorna, från omkring 80 till 118, men flera av dem gällde samma sak. Han konstruerade bland annat fläktar och en taklampa. Han satt också i stadsfullmäktige i Enköping i 40 år och drev på för att staden skulle få elektricitet. Han dog i Enköping 1943.

Svensknyckeln

Skiftnyckeln spreds över hela världen. I Danmark heter den fortfarande svensknøgle, alltså svensknyckel. I Polen används namnet klucz szwedzki, svensk nyckel. I Spanien kallas rörtången llave sueca.

Men i många andra länder heter den något helt annat. På franska heter den clé anglaise, engelsk nyckel.

Skiftnyckeln har dykt upp på oväntade ställen. Enligt Tekniska museet tog S. A. Andrée med sig en skiftnyckel av mässing på sin ballongfärd mot Nordpolen 1897, så att den inte skulle störa kompassen. Den finns också som mordvapen i brädspelet Cluedo. När Riksbanken tog fram nya sedlar 2014 ville ett sällskap att skiftnyckeln skulle hamna på 200-kronorssedeln, men platsen gick till Ingmar Bergman.

Fram till 1998 hade omkring 100 miljoner skiftnycklar tillverkats i Enköping. Året därpå köptes Bahco av det amerikanska företaget Snap-on. Under det sista året tillverkades fortfarande 1,2 miljoner skiftnycklar i Enköping. Men år 2006 meddelade ägarna att tillverkningen skulle flyttas till Spanien och Argentina, och omkring 275 jobb försvann. Den sista skiftnyckeln i staden gjordes 2007. Då hade det blivit omkring 115 miljoner.

I dag finns ett Bahcomuseum i Enköping, och 2019 visade Enköpings museum en utställning om Johansson. "Han har betytt väldigt mycket för Enköping", sa museets chef Linda Karlsberg till SVT 2019.

Han uppfann inte den ställbara nyckeln. Konstigt nog är det ändå svensken som fått namnge den, åtminstone i Danmark.