Pippi Långstrump refuserades av Bonniers

Det är vinter 1941 i en lägenhet på Dalagatan i Stockholm. Sjuåriga Karin ligger i sängen med lunginflammation, och som varje kväll vill hon höra en saga. Hennes mamma, Astrid Lindgren, frågar vad den ska handla om.

"Berätta om Pippi Långstrump", säger Karin.

Namnet hittar hon på där och då. Det finns ingen Pippi, ingen bok och ingen plan. Astrid Lindgren har aldrig gett ut en barnbok. Hon arbetar som sekreterare och berättar för sin dotter, inte för världen.

Men hon börjar berätta. "Eftersom det var ett märkligt namn blev det också en märklig flicka", har hon förklarat.

Flickan som fick namnet först

Pippi blev en flicka som bodde ensam i en villa med en häst och en apa, som var starkare än alla vuxna, och som inte brydde sig det minsta om vad som var passande. Hon kunde lyfta sin häst och lät sig inte styras av poliser eller andra vuxna.

Enligt Astrid Lindgren-bolaget hämtade Pippi drag från flera håll. Det röda håret och fräknarna kom från Sonja, en skolkamrat till Karin som var känd för att gå vilt fram på barnkalas. Bland förebilderna fanns också Anne på Grönkulla, en mystisk rödhårig flicka som hyrde en villa i Furusund och hade en häst på verandan, och Mary Pickfords filmer. I dem spelade Pickford flickor i färgglada kläder som klarade sig på egen hand, och hon skurade golv med borstar fastbundna under fötterna, precis som Pippi skulle göra.

Under de följande åren berättade Astrid om Pippi om och om igen. Men ingenting skrevs ner.

Halkan i Vasaparken

I mars 1944 halkade Astrid Lindgren på isen i Vasaparken, alldeles intill hemmet på Dalagatan, och stukade foten. Hon blev tvungen att ligga still.

För att få tiden att gå skrev hon ner berättelserna om Pippi. Det skulle bli en present till Karin, som fyllde tio år den 21 maj 1944. Manuset lades i en fin ask, med en teckning av en vinkande Pippi som Astrid hade ritat själv.

Brevet till Bonniers

Samtidigt bestämde hon sig för att pröva lyckan. Hon skickade en kopia av manuset till Bonniers, Sveriges största förlag, tillsammans med ett långt brev. I brevet förklarade hon, och nästan ursäktade, Pippis ovanliga beteende. Brevet slutade med orden att hon skickade manuset "i förhoppning om att ni inte alarmerar barnavårdsnämnden".

Förläggaren Gerard Bonnier tvekade. Enligt Rabén & Sjögren och Astrid Lindgren-bolaget diskuterades manuset länge på förlaget. Men till slut blev svaret nej. Pippi Långstrump refuserades.

Det räknas i dag som ett av de mest berömda misstagen i svensk förlagshistoria.

Andra försöket

Astrid Lindgren gav inte upp. Samma år, 1944, deltog hon i en tävling som förlaget Rabén & Sjögren ordnade om den bästa boken för flickor. Hennes bidrag, Britt-Mari lättar sitt hjärta, fick andra pris och gavs ut i november 1944. Plötsligt hade hon ett förlag.

Året därpå utlyste Rabén & Sjögren en ny tävling, den här gången om barnböcker. Den startade den 28 januari 1945, och sista dag för bidrag var den 1 augusti. Juryn bestod av fyra personer: läraren Gärda Chambers, författaren Gösta Knutsson, han som skrev böckerna om Pelle Svanslös, bibliotekarien Elsa Olenius och förlagschefen Hans Rabén.

Astrid Lindgren skrev om Pippi-manuset. Pippi blev något mindre elak. En scen där hon ställde till det i skolan ströks, och några av de mest vilda nonsenshistorierna tonades ner. Ett citat ur Fänrik Ståls sägner byttes ut mot ett från Nalle Puh: "Tiddelipom och piddelipej". Sedan skickade hon in det.

Hon vann första pris.

Succé och ilska

Pippi Långstrump kom ut den 26 november 1945, med illustrationer av Ingrid Vang Nyman. Det var hennes debut som illustratör i Sverige, och det var hennes bilder som gav Pippi utseendet vi känner i dag.

Boken kom lagom till julhandeln. Enligt Rabén & Sjögren såldes 21 000 exemplar på två veckor.

Men alla var inte förtjusta. År 1946 kritiserade professorn John Landquist boken och kallade Pippi onaturlig. Han menade att boken saknade fantasi och kultur. Några föräldrar kallade den "samhällsvådlig smörja".

Andra såg något nytt. Lennart Hellsing hyllade Astrid Lindgren för att hon bröt igenom "den mur av moralism, sentimentalitet och sötsliskighet" som omgav den svenska barnlitteraturen.

Världens starkaste flicka

Pippi blev inte bara en bok. Det blev fler böcker, filmer och en tv-serie 1969 med Inger Nilsson i huvudrollen. Böckerna finns i dag på omkring 80 språk, och Astrid Lindgren blev en av världens mest lästa barnboksförfattare.

Rabén & Sjögren blev hennes förlag resten av livet.

Originalmanuset, det som Bonniers sa nej till, gavs till slut ut. År 2007, när Astrid Lindgren skulle ha fyllt 100 år, kom det som boken Ur-Pippi. Den ursprungliga Pippi var ännu vildare än den som världen lärde känna.

Allt började med en sjuk sjuåring som hittade på ett konstigt namn. Och med ett förlag som, konstigt nog, tackade nej till världens starkaste flicka.