Svenskar i världen1891 · 3 min läsning

I södra Brasilien bor ättlingar till svenskarna som lockades dit 1891

Svartvitt fotografi av en folkmassa i mörka kläder på en kaj framför ett ångfartyg med passagerare vid relingen.
Svenska emigranter på ångaren Ariosto i Göteborg, 1890–1910, troligen på väg mot Nordamerika. Okänd fotograf, Sjöfartsmuseet Akvariet. Public domain (beskuren)

I södra Brasilien, nära gränsen till Argentina, bor ättlingar till svenskar som kom dit 1890–1891, under det som kallades Brasilienfebern.

Ett land utan slavar

Den 13 maj 1888 skrev prinsessan Isabel under Lei Áurea, den gyllene lagen. Brasilien blev det sista landet i Amerika som avskaffade slaveriet.

Plantageägarna behövde nu nya arbetare. Redan 1884 hade den brasilianska staten börjat betala resan för invandrare från Europa. Enligt historikern Dag Retsö var det en följd av att slavhandeln hade upphört.

I november 1889 blev Brasilien republik, och värvningen av europeiska arbetare tog fart på allvar.

Handskrivet dokument med prydnadsbokstäver i guld och röd text, med rubriken Declara extincta a escravidão no Brazil.
Lei Áurea, lagen som avskaffade slaveriet i Brasilien den 13 maj 1888. Brasiliens senat. Public domain (beskuren)

Gratis resa

1890 öppnade ett brasilianskt kontor i Malmö, med filialer i Göteborg och Stockholm. Våren 1891 annonserade det flitigt i Stockholmstidningarna. I Socialdemokraten fanns annonser om fria resor till Brasilien i varje nummer.

En broschyr som trycktes i Göteborg 1891 lovade gratis logi och mat vid ankomsten, fri vidareresa, tullfritt bagage och rätt att köpa en uppmätt jordlott på avbetalning. Brasilien beskrevs som "ett fritt land, fullkomligt fritt". Broschyren påpekade själv att de sista slavarna hade frigivits den 13 maj 1888.

Gammalt sepiafotografi av en lång rad människor framför en låg byggnad med tegeltak på en kaffeplantage, med berg i bakgrunden.
Förslavade arbetare på en kaffeplantage i Brasilien, omkring 1885. Det var de här arbetena de nya invandrarna ofta skulle ta över. Foto: Marc Ferrez, omkring 1885. Public domain (beskuren)

Arbetslösheten hemma

I Sverige var tiderna hårda. I Stockholm var enligt en uppgift nästan nio av tio medlemmar i byggnadsarbetarnas fackförening arbetslösa 1891.

Arbetarrörelsen hjälpte till att organisera resorna. Fackföreningar höll informationsmöten, och två medlemmar i en kommitté som skulle utreda utvandringen ordnade minst en gruppresa.

De som reste var mest arbetare från städerna, inte bönder: sågverksarbetare, fabriksarbetare och hantverkare från Stockholm, Sundsvall och Östergötland. Många reste med hela familjen. I papperen registrerades de ändå som jordbrukare.

Hur många som reste skiljer sig mellan källorna. Enligt Karin Stenbecks forskning reste 2 022 personer från Sverige och Norge till Brasilien via Hamburg 1891. Bara från Sundsvall emigrerade 544 personer till Brasilien det året.

2 022reste 1891 via Hamburg
544från Sundsvall
19reste 1892 via Hamburg

Löftena som inte höll

Verkligheten blev en annan. Breven hem berättade om maskig mat på invandrarförläggningarna, om att sova på stengolv med bara en bastmatta och om vakter som skulle hindra folk från att rymma. Gula febern spred sig.

Gammalt sepiafotografi av en liten ö med byggnader och träd i en vik, omgiven av berg.
Ilha das Flores i Guanabarabukten, där invandrarna togs emot vid ankomsten till Rio. Foto: Marc Ferrez, Instituto Moreira Salles. Public domain (beskuren)

En del skickades till kaffeplantagerna i São Paulo. En svensk emigrant, L. J. Eriksson, skrev i sin dagbok att han förlorade sin hustru och tre barn under tiden i São Paulo. Han tjänade 50 öre om dagen och blev till slut skyldig plantageägaren pengar.

Andra skickades vidare till kolonier i Rio Grande do Sul, längst i söder. Vid ett invandrarläger utanför Porto Alegre förlorade en svensk familjefar tre barn i diarré.

Svartvitt fotografi av en grupp män, kvinnor och barn med packning framför en byggnad med veranda, under träd.
Europeiska invandrare på invandrarförläggningen i São Paulo, omkring 1890. Okänd fotograf, omkring 1890, Memorial do Imigrante, São Paulo. Public domain (beskuren)

Breven som stoppade allt

Breven trycktes i svenska tidningar. "Ett varningsord från Brasilien", rubricerade Arvika Allehanda en notis i augusti 1891, om en svensk agent som värvade folk till norra Brasilien. Socialdemokraten, som hade haft annonserna om fria resor, publicerade nu brev om eländet.

Breven bidrog sannolikt till att utvandringen nästan upphörde. Via Hamburg reste 2 022 personer från Sverige och Norge 1891, men bara 19 året därpå.

Några tog sig hem. Bland de nordbor som registrerades när de lämnade Brasilien via Rio var nästan alla änkor med små barn.

De som stannade

En del stannade. Till kolonin Guarany, i dag staden Guarani das Missões i Rio Grande do Sul, kom svenska nybyggare redan hösten 1891. Svenskar slog sig också ner kring Ijuí och längre bort.

En stor portal av trä över en väg, omgiven av planteringar och palmer.
Infarten till Guarani das Missões i Rio Grande do Sul, där svenskar har bott sedan 1891. Foto: Felipe P, 2006, CC BY-SA 3.0 (beskuren)

1909–1911 kom en andra våg, med gruvfamiljer från Kiruna. De flesta av dem reste hem igen. Men en del drog vidare till Misiones i Argentina och bildade kolonin Villa Svea, i dag en stadsdel i Oberá. Där finns en svensk kyrkogård från 1920.

En kyrkogård med gravstenar på en gräsmatta och höga cypresser i dimma.
Den svenska kyrkogården i Oberá i Argentina, dit många svenskar från Brasilien drog vidare. Foto: Carlos Berzzi, 2012, CC BY-SA 3.0 (beskuren)

I dag finns ättlingar till svenskarna kvar i Ijuí och Guarani das Missões. I Ijuí finns ett svenskt hus på stadens etniska festområde, ett av ett tiotal hus för olika invandrargrupper.

Konstigt nog var det slaveriets slut som fick svenska arbetare att resa till Brasilien. Broschyren som lockade dem sålde landet som "fullkomligt fritt", samtidigt som en del av dem hamnade på de plantager där slavarna nyss hade arbetat.

Fler stories i Svenskar i världen →