I södra Brasilien bor ättlingar till svenskarna som lockades dit 1891

I södra Brasilien, nära gränsen till Argentina, bor ättlingar till svenskar som kom dit 1890–1891, under det som kallades Brasilienfebern.
Ett land utan slavar
Den 13 maj 1888 skrev prinsessan Isabel under Lei Áurea, den gyllene lagen. Brasilien blev det sista landet i Amerika som avskaffade slaveriet.
Plantageägarna behövde nu nya arbetare. Redan 1884 hade den brasilianska staten börjat betala resan för invandrare från Europa. Enligt historikern Dag Retsö var det en följd av att slavhandeln hade upphört.
I november 1889 blev Brasilien republik, och värvningen av europeiska arbetare tog fart på allvar.

Gratis resa
1890 öppnade ett brasilianskt kontor i Malmö, med filialer i Göteborg och Stockholm. Våren 1891 annonserade det flitigt i Stockholmstidningarna. I Socialdemokraten fanns annonser om fria resor till Brasilien i varje nummer.
En broschyr som trycktes i Göteborg 1891 lovade gratis logi och mat vid ankomsten, fri vidareresa, tullfritt bagage och rätt att köpa en uppmätt jordlott på avbetalning. Brasilien beskrevs som "ett fritt land, fullkomligt fritt". Broschyren påpekade själv att de sista slavarna hade frigivits den 13 maj 1888.

Arbetslösheten hemma
I Sverige var tiderna hårda. I Stockholm var enligt en uppgift nästan nio av tio medlemmar i byggnadsarbetarnas fackförening arbetslösa 1891.
Arbetarrörelsen hjälpte till att organisera resorna. Fackföreningar höll informationsmöten, och två medlemmar i en kommitté som skulle utreda utvandringen ordnade minst en gruppresa.
De som reste var mest arbetare från städerna, inte bönder: sågverksarbetare, fabriksarbetare och hantverkare från Stockholm, Sundsvall och Östergötland. Många reste med hela familjen. I papperen registrerades de ändå som jordbrukare.
Hur många som reste skiljer sig mellan källorna. Enligt Karin Stenbecks forskning reste 2 022 personer från Sverige och Norge till Brasilien via Hamburg 1891. Bara från Sundsvall emigrerade 544 personer till Brasilien det året.
Löftena som inte höll
Verkligheten blev en annan. Breven hem berättade om maskig mat på invandrarförläggningarna, om att sova på stengolv med bara en bastmatta och om vakter som skulle hindra folk från att rymma. Gula febern spred sig.

En del skickades till kaffeplantagerna i São Paulo. En svensk emigrant, L. J. Eriksson, skrev i sin dagbok att han förlorade sin hustru och tre barn under tiden i São Paulo. Han tjänade 50 öre om dagen och blev till slut skyldig plantageägaren pengar.
Andra skickades vidare till kolonier i Rio Grande do Sul, längst i söder. Vid ett invandrarläger utanför Porto Alegre förlorade en svensk familjefar tre barn i diarré.

Breven som stoppade allt
Breven trycktes i svenska tidningar. "Ett varningsord från Brasilien", rubricerade Arvika Allehanda en notis i augusti 1891, om en svensk agent som värvade folk till norra Brasilien. Socialdemokraten, som hade haft annonserna om fria resor, publicerade nu brev om eländet.
Breven bidrog sannolikt till att utvandringen nästan upphörde. Via Hamburg reste 2 022 personer från Sverige och Norge 1891, men bara 19 året därpå.
Några tog sig hem. Bland de nordbor som registrerades när de lämnade Brasilien via Rio var nästan alla änkor med små barn.
De som stannade
En del stannade. Till kolonin Guarany, i dag staden Guarani das Missões i Rio Grande do Sul, kom svenska nybyggare redan hösten 1891. Svenskar slog sig också ner kring Ijuí och längre bort.

1909–1911 kom en andra våg, med gruvfamiljer från Kiruna. De flesta av dem reste hem igen. Men en del drog vidare till Misiones i Argentina och bildade kolonin Villa Svea, i dag en stadsdel i Oberá. Där finns en svensk kyrkogård från 1920.

I dag finns ättlingar till svenskarna kvar i Ijuí och Guarani das Missões. I Ijuí finns ett svenskt hus på stadens etniska festområde, ett av ett tiotal hus för olika invandrargrupper.
Konstigt nog var det slaveriets slut som fick svenska arbetare att resa till Brasilien. Broschyren som lockade dem sålde landet som "fullkomligt fritt", samtidigt som en del av dem hamnade på de plantager där slavarna nyss hade arbetat.


