Joe Hill, svensken som blev arbetarhjälte i USA och avrättades

En svensk från Gävle blev arbetarhjälte i USA, och avrättades. Sedan delades hans aska upp i kuvert och skickades till nästan varje delstat. Utom en.
Joel från Gävle
Joel Emmanuel Hägglund föddes den 7 oktober 1879 i Gävle. Familjen bodde på Nedre Bergsgatan i Gamla Gefle. Pappan arbetade vid järnvägen och dog 1887.
Joel arbetade på ett repslageri och vid en ångkran. Han fick tuberkulos och behandlades i Stockholm. När mamman dog 1902 sålde syskonen huset. Samma höst kom Joel och hans bror Paul till Ellis Island i New York.
I USA blev Joel Hägglund Joseph Hillström, och sedan Joe Hill.

Sångerna
Omkring 1910 gick han med i IWW, Industrial Workers of the World, en radikal fackförening. Han skrev sånger till fackföreningens lilla röda sångbok, som skulle "fan the flames of discontent".
Hans mest spridda sång, "The Preacher and the Slave", hånade Frälsningsarméns predikanter, som lovade arbetarna belöning i himlen i stället för bättre villkor här och nu: "You'll get pie in the sky when you die." Det är därifrån engelskans uttryck "pie in the sky" kommer.
Han förklarade själv varför han skrev sånger. En broschyr, hur bra den än är, läses aldrig mer än en gång, skrev han 1914. "But a song is learned by heart and repeated over and over."

Mordet i Salt Lake City
Lördagen den 10 januari 1914, strax före klockan tio på kvällen, gick två män in i en livsmedelsbutik i Salt Lake City i Utah. De sköt ihjäl butiksägaren John G. Morrison och hans 17-årige son Arling.
Samma natt kom Joe Hill till en läkare med ett skottsår genom bröstet. Han sa att han blivit skjuten i ett bråk om en kvinna, men ville inte säga vem hon var. Han greps några dagar senare.
Bevisningen byggde på indicier. Det fanns inget mordvapen och inget motiv, och inget vittne kunde med säkerhet placera honom i butiken. Om han skjutits i butiken borde kulan ha funnits där, men den hittades aldrig. Den 27 juni 1914 dömdes han ändå för mordet på John G. Morrison. När straffet bestämdes i juli fick han välja mellan hängning och arkebusering, och valde arkebusering.

Presidenten bad om uppskov
Fallet blev internationellt. Joe Hill var fortfarande svensk medborgare, och den 26 september 1915 skrev Sveriges minister i USA, W. A. F. Ekengren, till Utahs guvernör William Spry och bad om uppskov.
Fyra dagar senare skickade president Woodrow Wilson ett telegram. Han bad om uppskov för "Jos. Hillstrom who I understand is a Swedish Subject". Guvernören gav ett kort uppskov, men nådenämnden sa nej.
Den 17 november bad Wilson igen. Den här gången sa guvernören nej. "We will not, we cannot do it", står det i ett utkast till hans svar.
"I don't want to be found dead in Utah"
Kvällen före avrättningen telegraferade han till fackföreningsledaren Bill Haywood: "Goodbye, Bill. I will die like a true blue rebel. Don't waste any time in mourning. Organize." Förkortat till "Don't mourn, organize!" blev det ett slagord i arbetarrörelsen.
Enligt Ralph Chaplin, som var med i IWW, fortsatte han: "Could you arrange to have my body hauled to the state line to be buried? I don't want to be found dead in Utah." I andra versioner står det "caught dead".
Den 19 november 1915 sattes han i en stol på fängelsegården, med ögonbindel och ett vitt pappershjärta fäst över hjärtat. Hans sista ord återges olika, men enligt biografen William M. Adler ropade han "Let it go, fire!"
Askan i kuvert
Begravningen hölls i Chicago, där omkring 30 000 människor samlades. Kroppen kremerades.
På årsdagen 1916 delade IWW ut askan. Den hade delats upp i 600 kuvert. En del gavs till delegater från fackföreningar i andra länder, och resten skickades till fackföreningar i alla delstater utom Utah. Enligt Transportarbetaren hamnade ett kuvert i Sverige, och 1967 murades innehållet in i en vägg i Folkets hus i Landskrona.

Ett kuvert fastnade i en postmaskin 1917 och beslagtogs, eftersom askan ansågs vara omstörtande propaganda. 1944 hamnade det i USA:s nationalarkiv. Först 1988 lämnades askan tillbaka till IWW. Arkivet behöll kuvertet.
En del av askan har sedan spridits för vinden, och en del har ätits. Den brittiske sångaren Billy Bragg svalde lite när han spelade i Chicago. "It was only a tiny bit", berättade han, och han sköljde ner det med "union beer".

Var han skyldig?
Det är fortfarande omstritt. 2011 publicerade författaren William M. Adler två brev som Hilda Erickson skrev 1949. Hon hade varit förlovad med Joe Hills vän Otto Appelquist. Enligt henne hade Joe Hill berättat att det var Otto som sköt honom i ett utbrott av ilska.
Men brevet bevisar inte att han var oskyldig. Hon återgav bara vad han berättat, 35 år senare, och skrev själv: "I know that I can not prove what I say." Historikerna är fortfarande oeniga.
Sången som levde vidare
1936 tonsatte Earl Robinson Alfred Hayes dikt om Joe Hill: "I dreamed I saw Joe Hill last night". Joan Baez sjöng den på Woodstock 1969. 1971 gjorde Bo Widerberg filmen Joe Hill, och den fick juryns pris i Cannes.
I Gävle är hans barndomshem i dag ett museum, Joe Hill-gården.

Konstigt nog hamnade en del av honom ändå i Utah. Folksångaren Utah Phillips lade lite av askan i en gitarr. 2015 hängde den hemma hos hans son i Murray, där Joe Hill greps 1914.


