Barnet som skulle heta Brfxxccxxmnpcccclllmmnprxvclmnckssqlbb11116

Brfxxccxxmnpcccclllmmnprxvclmnckssqlbb11116.

Det ser ut som om någon har somnat på tangentbordet. Men det var ett förslag på ett namn till en pojke i Varberg. Och enligt föräldrarna skulle det uttalas Albin.

En pojke utan namn

Pojken föddes i Varberg i februari 1991. Enligt dåvarande namnlag skulle föräldrarna anmäla ett namn inom tre månader. Det gjorde de inte.

Pappan hette Lasse Diding och drev ett hotell i Varberg. Mamman hette Elisabeth Hallin. Eftersom de inte var gifta var det mamman som juridiskt hade ansvaret, och det var hon som fick skriva under papperen.

Efter flera påminnelser från myndigheterna skickade pappan in ett namn. Det var 43 tecken långt. Källorna skiljer sig lite åt om i vilken ordning det hände. Enligt vissa kom vitet först, för att inget namn alls hade anmälts, och det långa namnet skickades in som svar. Hur det stavades exakt skiljer sig lite mellan olika källor, men den vanligaste versionen är den som står i rubriken.

En konstnärlig nyskapelse

Föräldrarna förklarade sitt val i ett brev. Enligt Hallands Nyheter skrev de: "Vad gäller namnets stavning finner vi namnlagen föga vägledande och har därför helt fått lita på eget omdöme och preferens. Vi har då valt en expressionistisk typografisk utformning som en konstnärlig nyskapelse i den patafysiska tradition som vi ansluter oss till."

Patafysik är en sorts skämtsam filosofi som bygger på det absurda. Diding hade läst en samling patafysiska texter som författaren Claes Hylinger hade sammanställt. Med andra ord var namnet en protest, och en konstig sådan. Den franska tidningen Libération ringde honom senare för att fråga om saken.

Myndigheterna godkände det inte. Namnlagen från 1982 sa att ett förnamn inte fick godkännas om det "uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn". Namnet godkändes inte.

Böter och konst

Våren 1996 bestämde länsrätten att mamman skulle betala 5 000 kronor, ett så kallat vite, en avgift som döms ut när man inte gör det man har blivit tillsagd att göra.

Efter att Hallands Nyheter skrivit om saken spreds historien över hela Sverige och vidare till tidningar i Norge, Danmark, Frankrike och Tyskland.

Föräldrarna överklagade. I överklagandet skrev de att det skulle få "tragiska konsekvenser för svensk rättspraxis om en länsrätt uppträder som suverän konstdomare och utdömer vite för vad den tycks anse som ickekonst".

Kammarrätten höll inte med dem, och den högsta förvaltningsdomstolen ville inte ta upp fallet.

Nästa försök: A

Men pappan gav inte upp. Nästa förslag var betydligt kortare: bara bokstaven A. Även det skulle uttalas Albin.

Skattemyndigheten sa nej. I augusti 1997 sa även länsrätten nej. På den tiden godkändes inte enstaka bokstäver som förnamn. Enligt Isof, myndigheten för språk och folkminnen, hade bland andra A, G, J, T, W och X inte godkänts som förnamn i lägre instanser.

Hösten 1998 tog striden slut. Pojken, som då var sju år, fick ett namn som godkändes, med Albin som ett av förnamnen.

Lasse Diding har i efterhand kallat striden "rätt stollig" och sagt att den inte var "det bästa jag ägnat mina krafter åt i livet". Han har också sagt att mamman bara var med på papperet, och att hon fick ett orättvist rykte. "Stackars Elisabeth var juridiskt ansvarig, eftersom vi inte var gifta, och vissa tidningar kallade henne 'den galna mamman', trots att hon gjorde allt för att få mig att ge mig", sa han till Hallands Nyheter 2021.

Vad får man heta i dag?

Namnlagen från 1982 ersattes 2017 av en ny lag om personnamn. Den säger fortfarande att varje barn ska få ett eller flera förnamn, och att föräldrarna ska ansöka om dem inom tre månader. Gör de inte det kan Skatteverket ålägga dem att göra det, och även nu kan det kosta ett vite. Enligt lagen får ett förnamn inte kunna väcka anstöt, inte leda till obehag för den som ska bära det och inte vara olämpligt av någon annan anledning.

Vad som räknas som olämpligt har ändrats med tiden. År 2009 godkände Regeringsrätten bokstaven Q som förnamn. Domstolen skrev att "valet av förnamn är en så personlig angelägenhet att en omfattande valfrihet måste tillerkännas den enskilde".

Skatteverket har också förklarat varför vissa namn nekas. År 2008 skrev myndigheten att namn som kan väcka anstöt av religiösa skäl, som Gud, Allah och Fan, inte borde godkännas. Detsamma gällde vanliga ord som "diskbänk eller pilsnerflaska".

År 2007 fick en flicka i Göteborgstrakten heta Metallica, efter att skattemyndigheten först tyckt att namnet var olämpligt. Skatteverket har till exempel sagt nej till Askungen och T-Rex. Myndigheten prövar också att ett förnamn inte kan tas för ett efternamn.

Namnstriden i Varberg blev känd långt utanför Sverige. Namnet nämns till och med på engelska Wikipedia.

Ett namn på 43 tecken blev nekat, liksom bokstaven A. Konstigt nog hade bokstaven troligen gått igenom i dag.