Motboken, när staten bestämde hur mycket du fick dricka

Föreställ dig att du ska köpa en flaska brännvin till helgen. Innan du får betala måste du visa upp en liten bok med ditt namn i. Personalen kollar hur mycket du redan har köpt den här månaden, stämplar boken och räknar ut om du får köpa mer.

Så var det i Sverige i nästan 40 år. Boken hette motbok, och den bestämde hur mycket sprit du fick köpa. Hur mycket det blev berodde på vem du var.

Ett land som drack för mycket

På 1800-talet hade Sverige stora problem med alkohol, framför allt med brännvin. Nykterhetsrörelsen blev landets första stora folkrörelse, och många ville förbjuda alkohol helt.

En av dem som funderade på frågan var Ivan Bratt, en läkare och politiker i Stockholm. Han trodde inte på ett förbud. Enligt Systembolagets historiesajt menade han att ett förbud bara skulle leda till smuggling och olagliga krogar. Han ville i stället att staten skulle kontrollera vem som fick köpa och hur mycket. Han hade sett vad som hände under storstrejken 1909, då försäljningen av alkohol stoppades i en månad. Fylleriet försvann nästan från gatorna.

Bratt blev chef för Stockholmssystemet, ett bolag som sålde sprit i huvudstaden. I februari 1914 infördes motboken i Stockholm. Riksdagen beslutade 1917 att den skulle gälla i hela landet, och från den 1 januari 1919 behövde alla svenskar en motbok för att köpa sprit. Systemet kallades Brattsystemet.

Mer sprit till den som tjänade mer

Den som ville ha en motbok fick ansöka hos sitt lokala systembolag. Man fick svara på frågor om var man bodde, om man var gift och hur mycket man tjänade.

Enligt Systembolagets historiesajt berodde ransonen på inkomst, förmögenhet och ställning i samhället. Den vanligaste ransonen var tre liter sprit i månaden för en man. En direktör kunde få fyra. Arbetslösa fick nej, och unga ogifta män fick sällan någon bok.

Reglerna var också olika i olika delar av landet. I södra Sverige var de betydligt mildare än i norr. I Umeå och Skellefteå fick man bara köpa en liter i månaden, enligt Forskning & Framsteg.

I Stockholm köpte många hela ransonen för tre månader på en gång. Därför infördes en regel om att man bara fick köpa en liter åt gången, med fem dagar mellan köpen. Men överklassen kunde få särskilda "stjärnböcker" där de gamla, generösare reglerna fortsatte att gälla.

Den som behövde mer kunde också söka om extra ranson, till exempel inför ett bröllop eller en födelsedag. Konstnären Anders Zorn fick enligt Systembolagets historiesajt tio liter punsch till sin 59-årsdag 1919.

Kvinnorna blev utan

För kvinnor var det ännu svårare. Färre än en av tio kvinnor hade en motbok. En gift kvinna kunde i princip aldrig få en egen, eftersom boken gick till familjens överhuvud, nästan alltid mannen.

Den kvinna som ändå fick en bok fick köpa mycket mindre. Enligt Systembolagets historiesajt var en vanlig kvinnoranson en halv liter i kvartalet, alltså på tre månader.

Samma skillnad fanns på restaurangerna. Där fick man bara dricka sprit om man också åt mat, och kvinnor fick beställa mindre än män. Forskning & Framsteg berättar om en bröllopsnota där det stod att gästerna var 1 kvinna och 39 män. Så kunde man beställa mer att dricka.

Kontrollanter och spritspioner

Den som hade en motbok var inte fri att göra som den ville. Kommunala nykterhetsnämnder, som skulle motverka fylleri, höll koll på folk. Den som hade obetald skatt eller hade blivit tagen för fylleri kunde få sin ranson sänkt eller bli av med boken helt. Det kallades indragning.

Det var inte ovanligt att kontrollanter gjorde hembesök. Ett exempel som historikern Jenny Björkman har berättat om gäller en arbetare som köpte fin fransk konjak. Myndigheterna tyckte att det var för fint för hans lön och misstänkte att han sålde spriten vidare. Han blev av med sin motbok.

Nästan ett totalförbud

Den 27 augusti 1922 fick svenskarna rösta om ett totalförbud mot alkohol. Det var landets första folkomröstning.

Det blev nästan ja. Nej-sidan vann med 51 procent mot 49. Män och kvinnor röstade på olika valsedlar, och enligt SCB röstade 59 procent av kvinnorna ja till förbud, medan 59 procent av männen röstade nej. Landet var också delat. I norr ville många ha förbud, medan nästan nio av tio röstade nej i Stockholm och Skåne.

Konstnären Albert Engström gjorde en affisch åt nej-sidan med texten "Kräftor kräva dessa drycker!". Motboken blev kompromissen, och tanken på totalförbud lades ner.

Motbokens sista dag

Med åren blev motboken alltmer ifrågasatt. Den sågs som orättvis och kostade mycket att sköta. Den 1 oktober 1955 avskaffades den.

Samma dag slogs 41 lokala systembolag ihop till ett enda bolag för hela landet. Det är det som i dag heter Systembolaget. Enligt Sveriges Radio kastade en del människor sina motböcker i vattnet.

Friheten fick följder. Under det första året ökade försäljningen med omkring en fjärdedel. Antalet fall av fylleri som polisen registrerade steg från omkring 55 000 år 1955 till nästan 90 000 år 1956. Staten svarade med att höja priserna kraftigt.

Motboken försvann alltså, men tanken bakom den lever kvar. Konstigt nog är det just därför som svenskar i dag fortfarande köper sitt vin i en statlig butik som stänger tidigt på lördagar.